Beskrivning från Bokus:
1913 En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. Det enda flickan minns är en mystisk kvinna som har lovat att ta hand om henne. Flickan kallar kvinnan Sagoberätterskan, men nu är Sagoberätterskan spårlöst försvunnen.
1975 På sin ålders höst företar Nell O'Connor den långa resan från hemlandet Australien till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Hennes sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor, som en gång i tiden ägdes av familjen Mountrachet. Enligt legenden vilade det en förbannelse över familjen.
2005 När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok med skräckberättelser skrivna av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan. Huset står på ägorna till en stor lantegendom i Cornwall. Enligt byborna döljer det gamla herresätet mörka hemligheter om en adelsfamilj som för länge sedan bodde där.
Men det är i Klippstugan och dess glömda trädgård som Cassandra kommer hela historien på spåren och även upptäcker sanningen om en liten flicka som för många år sedan hittades övergiven på en båt på väg mot Australien .
Den glömda trädgården är en romantisk, gripande och oavbrutet spännande roman, vars handling utspelar sig på flera olika tidsplan parallellt. Lager för lager avtäcks en sällsam historia som under århundraden påverkat många människors liv.
Omdöme ◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊
Jag hade höga förväntningar på denna bok efter att ha läst hyllande kundrecensioner från Adlibris. Och besviken blev jag inte men inte heller helt uppslukad som andra verkade bli.
Berättelsen innehåller det mesta som jag tycker om: mystik, adelsfamiljer, dramatik och mörka hemligheter. Tidsandan skildras väldigt väl, särskilt Englands tidiga 1900-tal. Boken hoppar mellan tre olika tidsplan men de vävs samman väldigt bra. I vanliga fall tycker jag inte särskilt mycket om att läsa om parallella tider och särskilt inte om dåtiden. Men här blir jag mer intresserad av dåtiden än nutidens sökande efter historien.
Karaktärerna känns väldigt trovärdiga. Jag tycker att deras reaktioner och handlingar speglar tidernas etik och moral, särskilt dåtiden. Samtidigt skildrar historien bland annat en flicka med en vilja att vara sig själv, utanför alla ramar och förhållningsregler som finns i adliga England.
En annan sak som jag tyckte mycket om är hur berättelsen lockade fram fantasin. Fantasin är alltid igång men just med denna bok kommer jag ihåg bilderna även nu när det var en vecka sedan jag läste. Jag får minnesbilder och känslor av
ett ruggigt, småregnigt England, vassa, grå klippor, ett förfallet ruckel långt över ett dimmigt have, en ståtlig herrgård med mörka rum och så vidare. Det är en härlig känsla när miljön påverkar så starkt och hålls kvar i minnet. En stor labyrint på herrgårdens ägor nämndes också ofta i boken, en spännande biroll som jag tyckte mycket om!
Att boken i början utspelar sig i Australien var väldigt roligt, det har jag aldrig läst om förut. De böcker jag läser utspelas oftast i England eller någonstans i ett verkligt eller fiktivt USA.
Trots sina 400 sidor så kändes boken aldrig för lång,
den tog snarare slut för fort. Framåt slutet blev jag fast och nästan stressade igenom sidorna för att komma fram i historien snabbare!
Boken får en fyra. Jag blev inte galen i den men det var helt klart svårt att lägga ifrån sig den på kvällarna!
Och jag kommer garanterat kolla upp fler böcker av Kate Morton.
Detta var ett rec-ex från
Månpocket, tackar!
Provläs här!
