La Bibliothèque

Beskrivning från Adlibris:
En av den moderna världslitteraturens främsta och mest lästa romaner. Efter ett flyghaveri kastas en grupp pojkar mellan sex och tolv år iland på en liten ö i Söderhavet. De stiftar lagar, fördelar sysslorna och väljer anförare. Deras tillvaro kan bli paradisisk med rik tillgång på god mat, sol och fullständig frihet från de vuxnas tvång. Men snart tar leken en annan vänding: skräcken kryper över pojkarna, rivaliteten växer mellan ledarna. Det som kunde varit ett spännande sommarlovsäventyr blir en furiös hetsjakt där fruktan och grymhet slår fram och vägen mot undergång ligger utstakad.

♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ Eget omdöme  ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦

Flugornas herre - vilken besvikelse denna var! Jag har hört att boken ska vara så brutal och så hemsk. Att förordet dessutom beskrev det chockerande faktum att barnen började mörda varandra redan efter ett dygn trissade upp förväntningarna ytterligare - att detta skulle bli en obekväm psykologisk resa. Beskrivningen från Adlibris är lika missvisande den - furiös hetsjakt, fruktan, grymhet, undergång. Hmm.. sådär särskilt mycket undergång vet jag inte om jag upplevde.

Barnen kraschlandar med ett plan och upptäcker att de är helt ensamma på en ö i tropiskt klimat, två ledare väljs senare ut bland de strandade pojkarna och mellan dessa uppstår så småningom rivalitet. Resterande pojkar tvingas efter en tid välja sida och följer slaviskt vald ledare. Så ja, rivalitet och psykologiskt spel som skrivet i beskrivningen. Men jag upplevde inte särskilt mycket brutalitet förrän närmre slutet av boken. Mycket av boken går åt till diskussioner om att hålla eld vid liv och att äta frukt. Och de jagar mer gris än varandra.

Och det där i förordet om att barnen vänder sig mot varandra inom första dygnet tycker jag inte stämmer alls. Först och främst kan man skönja att första dygnet passerar genom beskrivningar och om det inte räcker för att övertyga så kommer det tidigt en beskrivning i boken om att barnens hår att vuxit långt (innan de problemen börjar) något som är omöjligt inom ett dygn.

*Spoiler* Boken slutar dessutom vad man kan kalla lyckligt. Efter vad jag läst och hört förväntade jag mig något form av slut där alla barn i princip utplånade varandra eller blev (förståeligt nog) galna på denna öde ö mitt ute i ingenstans.

Nu låter det kanske som om jag längtade att sätta tänderna i en riktig barnmördarbok. (Usch så hemskt det låter!) Usch nej, men jag hade sett fram emot att ta del av en klassiker om ett skrämmande drama och få läsa om vad som kan få unga pojkar till att drivas till mord. Sådan där obekväm och tänkvärd läsning.

Det känns som om jag missat något? Jag har nog haft fel glasögon på mig men jag tycker inte boken var särskilt engagerande och inte hittade jag några särskilda filosofiska tankar som fick mig att vilja fördjupa mig i diskussion (förutom det självklara med gruppindelning, latent ondska osv).

Den får en trea i betyg. Egentligen vill jag sätta en tvåa men som sagt, det är nog jag som haft högre förväntningar än jag borde.


Andra recensioner:
Annas bokblogg, A fraction of the web