Slumpens spöke - William S Burroughs
0kommentarer
Beskrivning från Bokus:
Piraten och frihetskämpen kapten Mission vandrar djupt in i Madagaskars djungler. Han är på jakt efter en sägenomspunnen lemurart, men konfronteras i stället med mänsklighetens otäcka innersta väsen. Apokalypsens portar öppnas på vid gavel och snart har hela planeten drabbats av en rad fasansfulla farsoter. Slumpens spöke är ett burleskt och svart humoristiskt äventyr där konsekvenserna av mänsklighetens dårskaper dras till sin spets.
William S. Burroughs (1914-1997), homosexuell outlaw och litterär anarkist, var en av 1900-talets mest inflytelserika författare. Slumpens spöke är hans sista roman och en både grotesk och inkännande uppgörelse med kristendomen som virus, eskalerande miljöförstöring och människans fjärmande från naturen och det vilda.
Eget omdöme:
Jag älskar denna bok! Den är fantastiskt hur mycket som får plats på så få sidor.
Att läsa den känns som en utmaning och jag tycker att koncentrationen behövde vara på topp. Historien är bara på 70 sidor, resten är en analys, men det kändes snarare som 170 sidor - eller mer. Den var så fantastisk men samtidigt lite kämpig att ta sig igenom. Jag läste om många stycken för att verkligen uppfatta allt, men jag läste om med glädje! Även efter att jag läst ut den tog jag upp den för att läsa om särskilda stycken och citera den sönder och samman för min sambo.
Detta är ren intelligens i bokformat.
Kronologin är inte uppenbar. Mycket uppfattas mellan raderna, men det finns också många och långa fotnoter. Fotnoter som lyfter historien snarare än avbryter och hackar upp den, som jag personligen kan tycka att fotnoter gör annars.
Apokalyptens portar öppnas och alla möjliga farsoter släpps lös och sprider sig över planeten. Dessa sjukdomar är helt fantastiskt beskrivna. En av dem är Kristussjukan. I första stadiet får offren bisarra hallucinationer och är övertygade om att de har mirakulösa krafter. Därför springer de omkring och lägger händerna på varenda sjuk och invalidiserad människa de får syn på - något som är farligt på sjukhus där de springer in i operationssalar och förlossningsrum. Detta följs av en våldsam fas där offren anklagar varje människa inom synhåll för att ha förått Människosonen. De drar sig inte för brutalt våld:
"Pastorn offrar ett spädbarn på altaret med motorsåg och stjälper i sig en kalk med blod innan hans lamslagna flock hinner ingripa."
Burroughs tillsammans med Kurt Cobain - ännu en, i mitt tycke, briljant hjärna.
Tredje fasen är sorg, apati och död. Men Burroughs slutar inte där - för de som överlever Kristussjukan är ännu värre. Hundratusentals människor hävdar att de är profeten, den sanna vägen. De värvar lärjungar och sprider sitt budskap. De överlevande delas in i olika undergrupper. Bokstavarna som utövar Kristi ord i praktiken med katastrofal verkan:
"Kristus säger ju att om någon jävel tar hälften av dina kläder, så ska du ge honom andra hälften också. I enlighet med det drar Bokstävarna omkring på gatorna för att leta efter rånare och klär av sig in på bara skinnet så fort de får syn på någon. Många stackars rånare klämdes sönder och samman under högar med halvnakna Bokstavare som alla ville vara först."
En av många briljanta passager är följande: En undergrupp av alla överlevande i Kristussjukan är de Obevekliga förlåtarna. De rusar till gamla fiender för att förlåta dem, en maffiaboss barrikaderar sig i sitt hus på Long Island av rädsla för att en rivaliserande boss ska smyga sig in, sjunka ihop i hans armar och förlåta honom ännu en gång. Kärlek är svaret. Överväldigande, påtvingande, manisk kärlek.
"Dessa beteenden ledde inom kort till en akut brist på fiender, vilket föranledde uppkomsten av Professionell FiendeService: PFS. Ge oss bara specifikationerna så gör våra kvalificerade fiender resten. Håller du på att starta upp en ny religion? En sekt? Ingen kult överlever utan fiender. (...)
Behöver du en personlig fiende? Någon särskild bara för dig? Ja, då är det bara att konstruera den fulländade fienden, allt det du avskyr och allt som avskyr dig, alla små manér, klädesdetaljer, allt det du inte står ut med. (...) Älska honom eller henne, så får du din gloria."
Många galna och helt bisarra sjukdomar skildras grafiskt, de är surrealistiska men känns ändå inte helt osannolika. Det är fascinerande och skrämmande läsning och i boken döljer sig många relevanta budskap. Analysen i slutet är också otroligt bra, den sätter ord på allt sådant som man känner när man läser och paralleller dras mellan Burroughs idealism och filosofier och Slumpens spöke.
Slumpens spöke har blivit min absoluta favoritbok. Skarp samhällskritik, ideologi, mänsklighetens straff, filosofi.. Boken utmanar intellektet, öppar ögonen och är njutbar att läsa och stimulerar till reflektion. Briljant.
Det här blev en lång recension men jag känner ändå att den inte är tillräcklig! Jag skulle vilja skriva lika många sidor som boken har. Jag kan inte göra den rättvisa. Men en sak kan jag göra och det är att uppmana er andra att läsa, läsa, läsa! Jag är lyrisk.
Tack så otroligt mycket till Sphinx Förlag för detta underbara recensionsexemplar!
Kommentera