La Bibliothèque

För övrigt har de senaste dagarna har bestått av studerande och mycket läsning. Jag använder böcker som ett belöningssystem - när jag har pluggat klart och lämnat in uppgifter så firar jag med lite läsning. Och om jag får högsta betyg på inlämningarna firar jag med att köpa en bok. På så sätt kontrolleras bokköpen lite mer. Annars blir det ju lätt så att man köper lite fler än man hinner med!

Här är ett par av de biografier/memoarer jag läst genom åren! Den sista är mer en bok fylld av unika bilder av John Lennon, men den får vara med ändå. ♥

Jag tycker väldigt mycket om att läsa biografier! Om barndomsåren, uppväxt, tonårstid, kändisskapet, relationer, missbruk.. Det hänger nog ihop med att jag är intresserad av psykologi och hur uppväxten påverkar det vuxna jaget. 

Ofta läser jag flera olika biografier om samma person för att få en nyanserad bild. En biografi skriven av en kär barndomsvän är inte likadan som en biografi skriven av en arg ex-fru till exempel.


Tycker ni om biografier?

Jag tycker att det svenska omslaget till Den mörka materian-trilogin är himla fint men det är lite tråkigt med samma bild i olika färg på alla tre böcker.

De engelska omslagen från förlaget Laurel Leaf Library år 2003 är en favorit!
Olika men ändå i en matchande serie.

Beskrivning från Bokus:
Lyra är en ung en flicka som växer upp bland de lärda på Jordan College i Oxford. En dag hör hon en viskad konversation om en ovanlig partikel som hittats långt upp i norr, vilken har förmåga att knyta samman hela universum.

Lyra blir snart indragen i ett nervpirrande äventyr, som innefattar skumma vetenskapsmän som kidnappar barn, den charmfulla, sköna och olycksbådande Mrs Coulter, intelligenta isbjörnar, härar som drabbar samman i polarmörkret, vänskapligt sinnade häxor och deras motsats. Och så "alethiometern", guldkompassen, en magisk sanningsmaskin. Lyra inser till slut att utgången av hennes äventyr kan innebära mer än liv eller död för henne själv.

Omdöme ◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊

Boken var mycket mörkare och ibland mycket mer brutal än jag förväntat mig, något som faktiskt bara gjorde historien bättre. Jag hade förväntat mig ett äventyr för tidiga tonår baserat på märkningen 15+. Men den känns helt klart som en trovärdig vuxenbok. Ett spännande äventyr som inte blir alltför orealistiskt eller lyckligt.

Jag tyckte väldigt mycket om de skiftande miljöerna och händelserna i boken - Oxford med dess kyliga akademiker, Norden med pansarbjörnar, fria och sammanhållna zyjenare, udda platser, hemliga sällskap, häxor, äventyr.. Boken utspelar sig på många olika platser med många olika karaktärer men det blir aldrig särskilt rörigt eller ryckigt i handlingen. Varje plats och händelse får ta sin tid och det gör att man känner att man upplever hela resan från England till Norden, och platserna däremellan, ordentligt.

Konceptet med en daimon tycker jag också mycket om. En daimon är en slags demon som är kopplad till en människas själ. Denne reflekterar bland annat sinnesstämningen hos sin människa, och varje daimon antar formen av ett djur. En människa utan en daimon är otänkbart och fruktansvärt och liknas vid en levande död. Berättelsen kring daimons känns väldigt välarbetad och genom resans gång får man veta mycket om dem då de spelar en stor roll i historien.

Huvudpersonen Lyra är bara elva år men jag tycker hon känns mycket mer vuxen. Hon är en envis individ med stark vilja, hon är skarpsinnig och modig. Samtidigt som hon känns ganska naiv som kastar sig ut i diverse olika faror utan att tänka efter särskilt mycket. Jag växlar mellan att uppleva en klok och eftertänksam Lyra och en liten odräglig unge utan impulskontroll. Men det är något som gör boken dynamisk och lite oförutsägbar. Jag känner att jag inte alls vet hur Lyra eller andra karaktärer ska reagera och handla vilket gör hela boken så väldigt spännande att läsa.

Åh, det känns som om man bara skrapar på ytan. Det är så svårt att försöka sammanfatta och recensera Guldkompassen utan att skriva en si sådär femton A4.


Sammanfattningsvis så är boken väldigt, väldigt bra, ett äventyr med mystik som ändå känns väldigt trovärdigt. Jag kommer helt klart köpa de andra två delarna i trilogin!

En femma för en otroligt välskriven historia med fantastiskt härliga inslag av spänning, mystik och vänskap.




Andra recensioner:
Boktorka,

Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay är utläst och jag har börjat på Emma av Jane Austen. Jag har verkligen sett fram emot boken men nu vet jag inte riktigt. Jag är nog inte alls på humör för en Austen just nu. Jag har läst si sådär 100 sidor de senaste dagarna - en otroligt seg lästakt.

Ett försök till, annars lägger jag boken på hyllan för ett tag och börjar på nåt nytt. Fortsättningen på Guldkompassen hade inte varit fel.. 


Tappar ni också helt läslusten för en efterlängtad bok ibland?
Tänk vad humöret styr..

I helgen är jag för första gången med i en bokbloggsjerka hos Annika.

Helgens fråga:

Du står och väljer mellan två böcker: den ena har ett fult omslag men ett till synes intressant innehåll, den andra har ett vansinnigt snyggt omslag men boken i sig intresserad dig inte nämnvärt. Vilken bok väljer du?

◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊
Jag väljer helt klart den med intressant innehåll! Jag tycker mycket om fina omslag men väljer aldrig bort en bok på grund av en dålig framsida. Innehållet är ändå viktigare - jag köper böcker för de ska läsas och inte stå och fylla ut hyllan.

Jag är faktiskt mer noga med att de böcker jag köper ska var hela och fina, utan märken eller annat slitage. Som hundöron - det är rena döden för en bok i min hylla.




Delta i jerkan du också!

Jag noterade att Bokus har en liten lagerrensning så jag passade på att klicka hem följande böcker, för endast 19 kronor styck!

I skuggan av ett tecken - Margit Sandemo
Myrrha - Ulrika Kärnborg
Skuggan från norr - Philip Pullman


Jag har precis läst ut Guldkompassen av Philip Pullman och känner att han nog håller på att bli en ny favoritförfattare. Därför ska det bli himla spännande att se om Skuggan från norr motsvarar mina förväntningar.

Myrrha verkar också väldigt intressant, en verklig historia om kärleksaffären mellan arbetarklassens Hannah Cullwick och överklassens Arthur Munby.

Beskrivning från Adlibris:
En av den moderna världslitteraturens främsta och mest lästa romaner. Efter ett flyghaveri kastas en grupp pojkar mellan sex och tolv år iland på en liten ö i Söderhavet. De stiftar lagar, fördelar sysslorna och väljer anförare. Deras tillvaro kan bli paradisisk med rik tillgång på god mat, sol och fullständig frihet från de vuxnas tvång. Men snart tar leken en annan vänding: skräcken kryper över pojkarna, rivaliteten växer mellan ledarna. Det som kunde varit ett spännande sommarlovsäventyr blir en furiös hetsjakt där fruktan och grymhet slår fram och vägen mot undergång ligger utstakad.

♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ Eget omdöme  ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦

Flugornas herre - vilken besvikelse denna var! Jag har hört att boken ska vara så brutal och så hemsk. Att förordet dessutom beskrev det chockerande faktum att barnen började mörda varandra redan efter ett dygn trissade upp förväntningarna ytterligare - att detta skulle bli en obekväm psykologisk resa. Beskrivningen från Adlibris är lika missvisande den - furiös hetsjakt, fruktan, grymhet, undergång. Hmm.. sådär särskilt mycket undergång vet jag inte om jag upplevde.

Barnen kraschlandar med ett plan och upptäcker att de är helt ensamma på en ö i tropiskt klimat, två ledare väljs senare ut bland de strandade pojkarna och mellan dessa uppstår så småningom rivalitet. Resterande pojkar tvingas efter en tid välja sida och följer slaviskt vald ledare. Så ja, rivalitet och psykologiskt spel som skrivet i beskrivningen. Men jag upplevde inte särskilt mycket brutalitet förrän närmre slutet av boken. Mycket av boken går åt till diskussioner om att hålla eld vid liv och att äta frukt. Och de jagar mer gris än varandra.

Och det där i förordet om att barnen vänder sig mot varandra inom första dygnet tycker jag inte stämmer alls. Först och främst kan man skönja att första dygnet passerar genom beskrivningar och om det inte räcker för att övertyga så kommer det tidigt en beskrivning i boken om att barnens hår att vuxit långt (innan de problemen börjar) något som är omöjligt inom ett dygn.

*Spoiler* Boken slutar dessutom vad man kan kalla lyckligt. Efter vad jag läst och hört förväntade jag mig något form av slut där alla barn i princip utplånade varandra eller blev (förståeligt nog) galna på denna öde ö mitt ute i ingenstans.

Nu låter det kanske som om jag längtade att sätta tänderna i en riktig barnmördarbok. (Usch så hemskt det låter!) Usch nej, men jag hade sett fram emot att ta del av en klassiker om ett skrämmande drama och få läsa om vad som kan få unga pojkar till att drivas till mord. Sådan där obekväm och tänkvärd läsning.

Det känns som om jag missat något? Jag har nog haft fel glasögon på mig men jag tycker inte boken var särskilt engagerande och inte hittade jag några särskilda filosofiska tankar som fick mig att vilja fördjupa mig i diskussion (förutom det självklara med gruppindelning, latent ondska osv).

Den får en trea i betyg. Egentligen vill jag sätta en tvåa men som sagt, det är nog jag som haft högre förväntningar än jag borde.


Andra recensioner:
Annas bokblogg, A fraction of the web

När jag plöjt igenom alla staplar av böcker som väntar här hemma vill jag hemskt gärna läsa 3096 dagar av Natascha Kampusch. Någon som har läst den?

Provläs boken här!

Beskrivning från Bokus: 
Toffs bok utspelar sig i ett Sverige som inte finns än. Det är ett Sverige där Stockholm, förlåt, Ståkkålm, mestadels bebos av förtryckta trashankar som hostar lungorna ur sig i dragiga ruiner.

I detta Ståkkålm bor Toff ensam med sin mamma i ett stenhus i Hornschtull. Han är 25 år och han längtar efter något som han inte riktigt kan fånga. Hans hjärta är stort och hans huvud är fullt av ännu större drömmar.

En dag tar han upp en penna och börjar skriva. Om livet, staden och kärleken. Han vet inte varför, men det känns rätt. Så han fortsätter trevande att skriva, trots att det är förbjudet och trots att han riskerar allt.

Två hundra år senare, år 2460, hittas Toffs manuskript. Det blir snart en av den svenska historiens viktigaste texter. Ett av de fåtal dokument från den kanske mest gåtfulla och sägenomspunna tiden i vår historia den mörka tiden.


Eget omdöme------------------------------------------------------------------------
Boken skildrar väldigt effektivt den subjektiva synen på ett odrägligt liv Ståkkhålm, faran med att skriva och förbudet mot att läsa. Toff vågar ta upp en penna och börjar skriva, och engageras så småningom i fler människor som i hemlighet trotsar förbudet mot litteratur. Tillsammans flyr de söderut och når till slut Bassebäck - ett slags utopia med ett fungerande samhälle utan förbud och förtryck - där läsning och samhällsengagemang uppmuntras.

Toff skriver sin bok på 2200-talet och Muham Bentsons kommentarer skrivs ca 200 år senare, när boken har hittats och hyllats som den enda skildringen av "Dem mörka tiden". Kommentarerna störde mig dock otroligt mycket i början av läsningen. De analyserar vad Toff har skrivit och hoppar in mellan stycken lite här och där. Jag tyckte att de var totalt onödiga och bröt upp läsningen och fokus.

Boken är tidvis dramatisk, främst i slutet. Språket är långt ifrån högtravat och blandar engelska slanguttryck från vår tid med diverse svordomar. Jag tycker att det fungerar väldigt bra och förstärker ytterligare att Toff är en tafatt obildad man i en outbildad era.

Fram till mitten tyckte jag att boken var helt okej, sedan blev den aningen spännande och när jag kom till sista meningen blev jag helt ställd! Den absolut sista meningen ändrade allt, och jag tycker att det är helt fantastiskt att en enda mening kan förändra en hel bok. Boken hamnade i ett helt annat ljus och de där irriterande kommentarerna blev helt enkelt briljanta! Det här är en sådan bok som jag vill diskutera, jag vill vända och vrida på teorier, möjligheter och citat. Jag läser sällan om böcker men Toffs bok är helt klart värd en omläsning från det nya perspektivet!

Boken får faktiskt en femma - inte för att den är ett särskilt litterärt eller språkligt mästerverk, uan tack vare den där känslan som dröjer sig kvar och som gör att man inte kan släppa tankarna på boken. Denna bok har fått en plats på favorithyllan!



Andra utgåvor:

Andra recensioner:
Du är vad du läser,  Dagens bok

Läst 2012

Välkommen till mitt personliga bibliotek!

Här kommer det upp recensioner och diverse som har med böcker att göra. Jag älskar skräck och dystopier men drömmer mig även gärna bort i mysiga klassiker om bahytter och engelsk överklass.

För övrigt älskar jag vintage och utomjordingar.

Nå mig på:  [email protected]