Beskrivning från Bokus:
Boken handlar om artonåriga Katsa. Hon lever i en värld med sju kungadömen, där vissa ovanliga barn föds som så kallade "särlingar", med olikfärgade ögon. Ett barn med olikfärgade ögon har en särskild gåva, och föräldrarna måste lämna sitt begåvade barn till landets kung. Katsas gåva är dödandets gåva, så hon har vuxit upp vid kungens hov och utnyttjas som torped. Hon skickas ut på uppdrag att hota, lemlästa eller döda kungens fiender.
Allt förändras när hon möter den unge prins Po, som också är en särling. Han har tankeläsandets gåva. Kärlek uppstår, och tillsammans ger de sig ut för att störta en ondskefull kung. De upptäcker också oanade sanningar om sig själva - har Katsa verkligen dödandets gåva eller är hennes talanger egentligen till för något annat ...? Och hur ska de kunna störta en kung som har gåvan att kontrollera andra människor?
Eget omdöme:
Detta är en bok som jag velat läsa länge och efter många positiva recensioner har förväntningarna bara blivit högre och högre. Och visst infrias mina förväntningar också till stor del.
Katsa är en spännande och självständig karaktär som är lätt att tycka om. Jag gillar att hon är lite svår, lite tjurig och egensinnig. Hon känns också djup och det är intressant att följa hennes tankar kring sin gåva. Po är också en väldigt sympatisk och karismatisk karaktär. Han är sådär perfekt utan att vara överjordisk. Man kan inte låta bli att favorisera scenerna med honom lite extra. Relationen mellan Katsa och Po är mysig att följa och man bara väntar på ett lyckligt slut så att man nöjt kan pusta ut.
Historien i sig är också bra, dock bygger det upp till ett antiklimax. När slutet kommer efter en lång resa med svåra prövningar är det över på ett ögonblick och man sitter där med glasartad blick och undrar om det verkligen var allt. Det dock sker en del oväntade händelser och spännande vändningar vilket jag verkligen tycker om. Boken känns inte förutsägbar och det blir spännande att läsa vidare.
Dock är jag inte alls nöjd med det ganska öppna slutet, särskilt inte med tanke på att uppföljaren inte alls handlar om Katsa och Po! Historien känns därför ofullständig och det är frustrerande att inte få veta hur det går för karaktärerna man fäst sig så vid.
Men en fyra får boken i alla fall! Det är den värd!
Som en sidenote så var jag inte helt bekväm med vissa namn, exempelvis Bitterblue och Skye. De kändes ganska töntiga och klyschiga. Men de kanske är typiska fantasy-namn? Namnet Katsa gillade jag däremot, troligtvis för att det påminner så mycket om Katniss från Hungerspelen.
Tack till Semic för recensionsexemplaret!
