La Bibliothèque

Sämre sidor av filmen:

- Suddigt. Särskilt början var väldigt skakig och det fanns ingen fokus i bilden att hinna fokusera på. Det gav karaktär men jag blev faktiskt också lite snurrig precis i början. Det kan förvisso bero på att jag var lite trött, men det är ändå ingen filmstil jag tycker om. Det var jättejobbigt att titta på i början. Fightingscenerna var också skakiga och man hann inte med att se vad som hände. Bra sätt att slippa visa groteska scener men återigen svårt att hinna uppfatta vad som händer.

- När första halvan av filmen var välgjord och utförlig så var andra halvan mer och mer stressig. Små, men viktiga scener eller händelser skippades och slutet kom väldigt fort. Ena minuten har de vunnit spelen och andra sitter de stylade på scen tillsammans med Caesar.

- Få scener i grottan, och de som fanns var ganska innehållslösa.



- Det framkommer inte helt tydligt att det bara är en strategi att spela kär, i alla fall från Katniss sida. Ingen förklaring ges varken under eller efter spelen så som biobesökare får jag uppfattningen om att Katniss och Peeta är väldigt kära i varandra.

- I slutet tycker jag inte att man får se hela allvaret i vad Katniss har gjort mot regimen. Inget tyder egentligen på att en revolt är på väg, att en hotande stämning börjar trycka på eller att det kommer bli svåra konsekvenser.

- Jag saknade lite väl utvald filmmusik för att ytterligare höja stämningen till vissa scener. En stor del av anledningen till att jag fick rysningar till vagnscenen var för att musiken höjde upp scenen till en nästan episk nivå.

- Kyssen var lam. Snabb och barnvänlig utan ömhet eller passion.







Övriga reflektioner:

- I första mötet med Haymitch är han såklart full och har spriten i fokus. Men han nyktrar snabbt till i filmen och inga tendenser syns sedan till något drickande. Han var dessutom en charmig och ganska humoristisk karaktär, en glad prick. Jag gillar det även om jag som biobesökare hade velat få ta del av anledningen till hans drickande och få se en lite mörkare sida. Han har ju faktiskt överlevt ett hungerspel själv - genom att mörda andra barn. Och nu tvingas han år efter år handleda barn och ungdomar för att sedan se dem dö.

- Viktiga händelser fattades. Som exempelvis Haymitch´s citat "Here’s some advise, stay alive!" Han trillar inte heller ner från slåtterscenen, Effie beklagar sig inte över att hon tilldelats ett så "dåligt" distrikt. Katniss drogar inte Peeta i grottan. Cato släppte oväntat sin badass-attityd i slutet. Jag är dock väldigt nöjd med killen som spelar Cato.


- Mutanterna skapades inte av de döda spelarnas DNA. Vilket kanske var lika bra för att inte göra filmen alltför grotesk och hemsk för yngre tittare. Dock tycker jag att djuren mest såg ut som dåligt datagjorda hundar med mycket muskler. Jag hade väntat mig något mer monstruöst och skrämmande. Galna bestar out to get you liksom.

- Det framkommer inte heller hur sjuk Peeta faktiskt är och blir av sin skada i benet. Han får inte heller ett nytt ben, det egna är friskt som alltid.







Jag kan förstå alla de som är helt knockade av hänföring efter Hunger Games! Och samtidigt förstår jag dem inte alls. Jag är lite kluven. Men klart att man ska se filmen! Allas vår älskade trilogi kommer till liv!


Vad tyckte du?