La Bibliothèque

Alltså. Bokrean.
Kandenintebörjasnart?! Det riktigt kliar i fingrarna, jag har avhållit mig från att köpa böcker alldeles för länge nu!


Jag har dock en utmaning till mig själv: Att läsa ut alla recensionsexemplar innan bokrean börjar. Jag vet att när jag väl köpt nya böcker kommer de locka alldeles för mycket..

De böcker jag ska läsa ut innan 22 februari är följande:

Fosfor i drömlandet - Rikki Ducornet
Mitt liv i spökenas bush - Amos Tutuola
Oskuldens tid - Edith Wharton ------------------------------> UTLÄST
Nattvandraren - Andrew Taylor  ---------------------------> UTLÄST
Minnet av en smutsig ängel - Henning Mankell -----------> UTLÄST


Jag har börjat på flera stycken, nu gäller det bara att läsa ut dem också. Jag har 23 dagar på mig!


       

Här kommer andra delen av min Bookshelf tour! Se första delen här!





Märkte först nu att jag klistrade fast post-it lappen från boken mitt på fåtöljen.. Ofokuserad någon? :)

En så himla fin video med mycket arbete bakom! ♥

                      


Åh vad jag längtar efter uppföljaren till Alla själars natt! Kan inte vänta! Det är nästan så att jag önskar att jag upptäckt denna triolgi senare så att jag hade kunnat köpa alla på en gång. Men bara nästan.


En hyllning. Rekommenderar er alla att läsa! ♥

Beskrivning från Bokus:
I Hoshigahara finns en stor skog som barnen i trakten inte vågar gå in i, eftersom det sägs att den är hemsökt av spöken och andra hemska varelser. Men mitt i skogen står ett litet hus där en man bor med skogsandarna!

Hisae Iwaokas manga är en hjärtvärmande och lite melankolisk fantasy fylld med andar, vindgudar och andra märkliga väsen.

Eget omdöme:
Hmm.. Jag hade faktiskt lite svårt att hänga med i svängarna. Tycker att det var en lite för otydlig handling ibland och mycket gick så fort fram. Det finns många fina stycken men det är just stycken, när det gäller hela handlingen i stort så är jag bortkollrad. Tyvärr.


Mysigt dock med alla andar och väsen. Den lilla stenanden till exempel - ursöt. Illustrationerna är finfina och hela stämningen är mysig, men eftersom att i alla fall jag inte är helt inne på handlingen så missas även mycket av själva teckningarna tycker jag.

Tanken med mangan tycker jag är superfin - en mystisk och spöklik skog med spännande varelser. Och jag gillar verkligen att det finns andra världar, eller dimensioner om man så vill, i "verkligheten". Att det vardagliga blandas med det speciella och övernaturliga på ett fint och otvunget sätt. Det är en tjusig manga men historien berättas tyvärr som sagt inte särskilt tydligt eller sammanhängande.



     

Tack till Ordbilder för recensionsexemplaret!

Inspirerad av Schitzo-Cookie får ni härmed följa med på rundvandring bland mina böcker!

Bildkvalitén är inte topp dock. Väntade i omänskligt lång tid på att klippet skulle laddas upp men fick tillslut kapa det och dra ner kvalitén. Så det blir tyvärr två videos istället - cliffhanger!





Säger säkert fel någon gång men ni förstår säkert vad jag menar ändå!

Recension av Slumpens spöke hittar ni här!



Det är alltid roligt att kika på andras boksamlingar och jag hoppas att denna video var lika kul. Del 2 kommer upp längre fram!

            

Lånade Amanda Hellbergs Styggelsen på biblioteket  i veckan och läste ut den samma kväll. Första halvan som utspelade sig i mitten av 1900-talet var riktigt, riktigt bra. Otäck, obehaglig och sadistisk. Andra halvan däremot - tråkig. Korta kapitel och dålig historia. Det kändes som om Hellberg slarvade för att få ihop ett slut.  

Nu har jag lånat hem Staden som slutade andas av Kenneth J Harvey och ser verkligen fram emot att läsa den!

Beskrivning från Bokus:
Tidigt en sommarmorgon i början av tjugotalet går Clarissa Dalloway ut för att köpa blommor. Hon är en förtjusande kvinna, fångad i ett nät av plikter. På kvällen ska hon hålla en fest för att stödja sin förträfflige man i hans politiska karriär. Allt ska bli perfekt. Huset ska fyllas med framstående gäster. Och Peter, hennes ungdomskärlek dyker efter många år oväntat upp.

Mrs Dalloway utspelar sig under ett enda dygn i London, en stad starkt påverkad av första världskriget. Genom sin speciella teknik stream of consciousness låter Woolf romanens olika karaktärer komma till tals genom att skildra deras inre tankar och monologer. På detta sätt kommer de olika karaktärernas liv att korsa varandra på de mest oväntade sätt. Det blir ett händelserikt dygn, där personliga minnen och reflektioner om livet får stort utrymme.



Eget omdöme:
Denna bok är skriven i formen stream of consciousness. Karaktärernas tankar blandas med till exempel en förbigående bikaraktär. Textflödet känns oändligt utan direkt början eller slut. Ändå kan man utskilja att tiden går - men hela boken utspelar sig bara under ett enda dygn. Jag hade lite svårt att stanna i samma dygn under läsningen, jag tyckte allt som oftast att det var en ny dag.

Boken tar upp livets meningslöshet, fel livsval, sociala fasader. Det döljer sig vackra och sorliga budskap i boken, och visst kan jag känna med olika karaktärer och deras problem. Samtidigt känner jag att stilen stream of consciousness inte riktigt är min grej. Jag tycker att det var svårt att hänga med på vissa ställen och på andra var det bara långtråkigt. Men å andra sidan, med en bok som Mrs Dalloway står inte händelser i fokus utan personliga tankar och känslor.


      

Mrs Dalloway är en fin historia men jag tror att bokens betyg hänger på vad man tycker om berättarstilen. För min del sparar jag vissa vackra rader i sinnet, men boken som helhet får tyvärr ett ganska medelmåttigt betyg. Stream of consciousness är inget för mig.


Tack till Bonnier Pocket för recensionsexemplaret!

Jag har en ganska stor läslust nu, men ingen av böckerna här hemma intresserar mig för tillfället. Läsning har hamnat lite i bakgrunden. När det inte finns någon spännande bok att ha näsan i så hamnar man lättare framför datorn och spenderar kvällen på totalt onödiga ting.

Det finns mycket som jag är sugen på att köpa - men det är faktiskt köpstopp nu. Jag laddar upp inför bokrean! Lite över en månad kvar..!

I nödfall får jag kanske springa och låna en bok på biblioteket. Läslusten måste ju stillas på något sätt!

 

Beskrivning från Bokus:

Tillsammans med sina två små livliga söner flyttar den unga änkan Stella tillbaka till sina barndomstrakter i södra USA. Här har hon fått både bostad och jobb på det anrika Harper Handelsträdgård. Hon avskräcks varken av huset eller av dess ägarinna; den stentuffa Roz Harper. I närheten bor också den oborstade men snygge landskapsarkitekten Logan Kitridge. Snart inleder Stella och Logan en het romans. Men det finns någon som inte är glad åt deras kärlek... Ett kvinnligt andeväsen stör ofta Stellas nattsömn. Kan det vara någon som tidigare bott på Harpers Handelsträdgård? Vad har hon för ett förflutet som inte lämnar henne någon ro?

Första delen i en ny romantisk trilogi av Nora Roberts om tre kvinnor som möts vid en punkt i livet då de behöver hitta nya sätt att leva. De får hjälp och mod av varandra att våga tro på att livet kan ge dem nya möjligheter.




Eget omdöme:
Jag svängde ganska mycket medan jag läste denna bok, dels var den bra, lättläst och trevlig. Samtidigt kände jag ibland att den var förutsägbar och det fanns inga överraskningar eller något särskilt unikt med historien.

En sak som gav skavsår är hur karaktärerna är utformade. Kvinnorna är älskvärda, vackra, smarta, handlingskraftiga. Männen är attraktiva, manliga, starka, fantastiska. Ingen känns särskilt trovärdig eftersom att alla är så perfekta. Handligen är också nästan obehagligt perfekt, allt flyter på och löser sig utan minsta fnurra på tråden.

Dock tycker jag om hur så mycket kretsar kring trädgård. Det var intressant och gav en mysig stämning med allt kring växter, odling och handelsträdgården.

Ett spöke figurerar också i berättelsen, vilket var det som intresserade mig från första början. Det var dock närmare slutet som mer av handligen fokuserades på Harperbruden och efterforskningarna kring henne. Jag kan tänka mig att del två i trilogin kommer handla mycket mer om spöket.



        



Jag vet inte om jag kommer läsa fortsättningen. Det är ett trevligt tidsfördriv, inte minst för den mysiga trädgårdsmiljön, men när boken väl är utläst har den inte gjort något större intryck. Samtidigt vill jag ju ändå veta hur handlingen utvecklar sig. Kanske köper jag del två men det är ingen riktig brådska, det är ingen historia som man absolut måste veta fortsättningen på.

Jag vill gärna ge en 4:a men jag känner ändå att ett mer korrekt betyg är en 3:a. Helt okej.




Tack till Bonnier Pocket för recensionsexemplaret!

      


Jag började läsa Mitt liv i spökenas bush och Fosfor i drömlandet (vilken underbar titel!) i slutet av november men det pågick så mycket fram till ganska nyligen så koncentrationen har inte funnits där. Och dessa två böcker kräver koncentration. Det är dock positivt!

För tillfället har jag istället dragit igång läsandet med Blå Dahlia, en mysig och ganska lättläst bok. Lite som uppvärming för den relativt krävande surrealismen.

Beskrivning från Bokus:
Unik inblick i fångenskapens psykologi.

Den 2 mars 1998 blev tioåriga Natascha Kampusch överfallen och bortförd på väg till skolan. I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt ljudisolerat källarutrymme hos en man vid namn Wolfgang Priklopil. Fullkomligt utlämnad till förövarens nycker tvingades hon utstå såväl fysisk som psykisk misshandel, utan att veta om hon någonsin skulle bli fri igen. När hon som artonåring slutligen lyckades fly var hennes barndom över.

Med 3096 dagar tar Natascha Kampusch tillbaka makten över sin egen historia, från uppväxten och kidnappningen fram till utbrytningen och Priklopils självmord. Hennes vittnesmål över åren i gärningsmannens våld är en berättelse utan enkla svar, som ger en unik och utmanande inblick i fångenskapens psykologi. Insiktsfullt och drabbande beskriver Kampusch den frihetsberövades vardag: hur överlevnadsinstinkten kan få människan att anpassa sig till de mest extrema förhållanden, hur de fysiska betongväggarna omärkligt byts ut mot osynliga inre murar, och hur man som offer påverkas av en tillvaro där förövaren är hela ens värld. 




Eget omdöme:
Detta är en väldigt gripande bok men också väldigt imponerande. Natascha Kampusch skriver rakt och enkelt om hur hennes liv var före, under och även efter kidnappningen. När jag läste blev jag så otroligt imponerad av hur denna flicka, och senare unga kvinna, hanterar fångeskapen.

Stundtals är det svårt att läsa men jag känner inte att raderna fiskar efter medömkan. Det är ingen snyftbok skriven för att få medlidande. Hon berättar bara sin historia. Kampusch är saklig och reflekterar över varför hon tror att hon reagerade på vissa sätt i de olika situationerna hon ställs inför.

Man får också ta del av vad som händer efter att hon lyckas ta sig fri. Mediakarusellen som snurrar i rasande fart och som inte alltid respekterar henne och det trauma gått igenom.

Trots att boken är så sakligt skriven väcker den ändå starka känslor, det går inte att komma ifrån. Man vill gråta för Kampusch´s förlorade barndom och man blir galen på förövarens ondska, galen på media.

När jag läst ut boken kommer jag på mig själv att försöka reflektera över hur jag skulle hanterat en kidnappning och fångeskap i ett litet kolsvart rum i åtta år. Det går inte att föreställa sig hur man överhuvudtaget skulle stå ut, och respekten växer än mer för Kampusch.


     

Boken är inget mästerverk, men verkligheten tenderar inte att vara det heller. Detta är en sann historia som jag rekommenderar alla att läsa.

Tack till Bonnier Pocket för detta recensionsexemplar!