Bortrest
Vi hörs!
Införskaffandet
Men lite synd är det ändå att inte stödja härliga bokhandlar. Men jag är väl lite för ekonomisk/snål. Jag kan inte förmå mig att lägga till en extra summa på en bok som skulle kunna ge mig ytterligare en bok på nätet. Jag köper gärna så många böcker som möjligt för mina pengar. Samtidigt vill jag inte att våra lokala bokhandlar ska stänga igen heller. Och för att de ska gå runt krävs kunder. Knepigt.
Hur tänker ni? Var köper ni era böcker?
11 frågor
Jag fick 11 frågor från Boken är tankens barn, tack! Jag har sett denna utmaning cirkulera på massor av bokbloggar så jag kommer inte göra 11 egna frågor, alla har väl i princip redan fått minst en utmaning! :)
1. Vilken bok blev din första stora läsupplevelse?
Min första stora läsupplevelse hade jag som 9-åring. Det var jul och jag fick Harry Potter och hemligheternas kammare i julklapp. Eftersom att det var bok två var jag väldigt förvirrad först. Jag kunde verkligen inte förstå vad var en Hagrid var för något. Historien klarnade tillslut och jag blev fast. Jag började älska hela trollkarlsvärlden, och gör det fortfarande. Det är såna böcker som ger mer och mer ju äldre man blir. Dessutom tyckte jag att själva boken var väldigt vacker - typsnittet, de små detaljerna på sidorna i boken, omslaget. Åh. Det var en riktig magisk bok för mig som liten!
2. Du får bara läsa böcker av en enda författare för resten av ditt liv - vem väljer du?
Åh vad svårt! Jag skulle vilja säga Stephen King för att han är så himla produktiv. Då finns det ju massor att läsa! Dessutom rör han sig också lite kring olika genrer. Samtidigt är jag inte samma super-fan som innan.. Men jag kan inte riktigt komma på någon annan, och jag har ingen egentlig superfavoritförfattare. Så ja, Stephen King får det bli!3. Du får ändra slutet på en bok - vilken bok ändrar du och hur?
Flugornas herre. Först och främst skulle barnen inte ha räddats, eller i alla fall inte alla. Jag skulle vilja ha ett slut där brutaliteten hos de små pojkarna hade minskat gruppen ganska rejält eller i alla fall gjort dem lite galna eller allmänt ociviliserade. Sen hade slutet reflekterat kring hur mänskligheten kan förgöra varandra, hur isoleringen på en öde ö kan påverka gruppmentaliteten eller något sådant. Ett tragiskt och tänkvärt slut. För det var vad jag förväntade mig baserat på baksidetexten och andras utsago.
Sen gillade jag inte slutet på Hungerspelstrilogin. Jag tycker att Katniss skulle gått sin egen väg och inte valt varken Gale eller Peeta..
4. Om du skulle få ha en lärare från Hogwarts som lärare, vem skulle du välja?
Pomona Sprout! Hon känns så charmig och mysig. Odling och plantor intresserar mig och det hade varit kul med magiska sådana. Eller kanske Hagrid! Vem älskar inte Hagrid, och dessutom hade det varit kul med magiska djur!
5. Om du fick träffa en litterär karaktär i verkligheten, vem skulle det vara?
6. Nämn en bok som du uppfattar som underskattad!
Jag har tänkt på det här ett par dagar men kommer verklingen inte på någon. Eller ja, kanske boken nedan men den är ju inte precis underskattad, de flesta som läser älskar den precis som jag!
7. Om du skulle ge mig ett boktips inför sommaren, vad skulle det vara?
Alla själars natt av Deborah Harkness! Jag tjatar som en galning om den boken men den är ju SÅ bra. Läsläsläs! Dessutom kommer ju uppföljaren i sommar. *hinthinthinthint**läsläsläsläsläs*
9. Om du skulle bli placerad i en skräckbok, vilken bok tror du att du har störst chans att klara dig i?
10. Om du skulle skriva en bok, inom vilken genre skulle den vara?
Det skulle vara någon episk fantasy men nära nutid. Lite magi, några konspirationer, lite övernaturligheter. Eller en mörk dystopi!
11. Vilken saga tycker du bäst om?
Det finns en gammal saga som jag läste mycket som liten, dock är boken borta nu. Den handlar om två barn som lockas till skogen/måste gå till skogen för att rädda familjen eller nåt. Sen har jag ett minne om en magisk flöjt, hustomtar och ett skogsrå med hål i ryggen och rävsvans. Väldigt vackra illustrationer som jag kommer ihåg så väl än idag.
Väntar på:
Dags att sätta tänderna i lite King-material igen! Läste mycket både av Stephen King och Dean Koontz för ett par år sen. Jag tycker deras språk och fantasi är ganska lika.
Och såklart - avslutningen på The Darkest Powers-trilogin! Can't wait.
Så länge är det omläsning av Alla själars natt. Peppar inför fortsättningen som kommer i sommar! Och som vanligt vill jag peppa er att läsa den! Vampyrer, häxor, demoner, gamla handskrifter, anrika college och gamla bibliotek, alkemi, mystik, fantastiska bakgrundshistorier.. Boken har allt! Läs! :)
Månadsrapport - april
22. The Awakening - Kelley Armstrong .................. 360s
21. Genom dina ögon - Stephenie Meyer ................ 606s
20. Metro 2033 - Dmitrij Gluchovskij ..................... 478s
Totalt antal lästa böcker: 3
Totalt antal sidor: 1444
Tre ynka böcker. Eller ja, Metro 2033 och The Host var ganska tjocka. Men ändå. En stressad månad reflekteras verkligen i bokantalet!
Metro 2033 var faktiskt riktigt bra även om den tog lång tid att läsa ut. Samtidigt blev den en godbit att dra ut på. Genom dina ögon var faktiskt också ganska bra, recension kommer upp så småningom. På The Awakening likaså.
Inte så mycket mer att säga än pepp på nästa månad!
The Summoning - Kelley Armstrong
Baksidetext:
She sees dead people - and they see her.
Chloe Saunders used to have a pretty normal life. But that changed on the day she met her first ghost. Locked up in Lyle House, a group home for troubled teens, she finds out there´s more to the home´s teen residents than meets the eye. Will Chloe be able to uncover the dangerous secrets of Lyle House ... or will its skeletons come back to haunt her?
Eget omdöme:
När jag beställde hem denna boken visste jag inte så mycket om den. Jag visste att historien skulle ha paranormala inslag men inte mycket mer än så. Att inte veta något gjorde bara boken roligare att läsa, jag visste ju inte alls vad jag skulle förvänta mig!
Jag vill bara diskutera och beskriva och berätta hur bra boken är! Men jag ska försöka att inte avslöja så mycket.
Huvudkaraktären är Chloe som vi får följa i jag-form. Hon lever med sin ganska frånvarande pappa och flyttar ofta runt på grund av hans jobb. Förutom ett kringflackande liv så lever hon ganska normalt. Efter något som visar sig vara en paranormal upplevelse i skolan tvångsintas hon på ett gruppboende. Hon medicineras och diagnostiseras och får bara vaga svar på sina frågor.
Början av boken väckte starka känslor hos mig. Jag blev arg över hur Chloe behandlas, förfärad över att hon kan låsas in utan några som helst föregående symtom. Allt får sedan en förklaring, även om det inte är en trevlig sådan. Lyle House visar sig vara något annat än ett vanligt gruppboende för problemungdomar.
Jag gillar karaktärerna i boken! De är kanske inte de mest tredimensionella personerna men alla har sin charm även om vissa retar gallfeber på mig. Trevliga Simon, hemska Tori, tjuriga Derek. Både Chloe och de andra intagna på hemmet visar sig ha olika slags paranormala förmågor, vissa mer medvetna om det än andra. Chloe börjar tyst ifrågasätta Lyle House och de som driver det vilket tar både henne och de andra karaktärerna till oväntade platser.
The Summoning innehåller konspirationer och skrämmande inslag. Scenerna där Chloe, omedveten om sin styrka, råkar kasta tillbaka själar i deras ruttnande kroppar är obehagliga att läsa. Det finns också goda bakgrundhistorier och som läsare känner jag att jag verkligen att jag får ta del av bokens värld och karaktärernas liv. Det är också väldigt kul att få följa hur tonåringarna upptäcker och utvecklar sina förmågor. Det är inte helt oproblematiskt vilket gör att det känns väldigt realistiskt.
Historiens potential utnyttjas inte helt till sin fullo men det är ändå en riktigt njutbar bok och ett måste att läsa uppföljaren - boken ingår i The Darkest Powers-trilogin!
Boken når inte helt upp till en femma, men den är en solklar fyra! Och ett extra plus för det underbara omslaget! Storpocket med svart spets på baksidan, vackert typsnitt, och lite sträv känsla på hela boken utom på smycket som är glansigt och fint.
Måndag!
Jag och sambo har besök hemifrån och det är mycket studier på gång, men jag planerar att lägga upp ett par recensioner snart. Har bland annat plöjt igenom "Genom dina ögon".
Vi hörs snart!
The Hanging Tree
Här är min absoluta favorittolkning av The Hanging Tree, från boken Mockingjay (Revolt).
Vackert.
Allmänt babbel
Jag läser fortfarande Metro 2033. Men det går långsamt fram. Inte för att den är dålig. Men jag läser bara ett par minuter på kvällen och inte varje kväll. Så det tuffar på i en galet långsam takt.
Nu längtar jag i alla fall till min senaste minibeställning! Forsättningen på The Summoning samt Stephenie Meyers The Host. Dock är omslaget det absolut fulaste jag vet, likadant både på engelska och svenska. Förhoppningsvis är historien bra, jag har läst mycket gott om den.
Glad påsk!
Vackra ting från Etsy.
De ickesynliga - Fredrik Härén
Beskrivning från Bokus:
Det finns en okänd människoart som lever mitt ibland oss. Människor av kött och blod, precis som vi, men de har snövit hud och vitt hår och deras cellstruktur gör att ljuset bryts mot deras kroppar, och därför kan våra ögon inte se dem. Men vi kan märka dem ibland, när de råkar komma för nära oss. Känslan av att det finns någon annan i rummet, trots att vi vet att vi är ensamma.
När journaliststudenten Alexandra intervjuar barn om deras låtsasvänner börjar underliga saker hända. Barnen beskriver vita människor som finns i deras närhet och som föräldrarna inte kan se. En teckning gjord av en mentalpatient visar en känd men ändå märklig värld, som både skrämmer och lockar henne.
Det blir upptakten till en berättelse om en värld som de flesta av oss inte visste fanns. En värld så otrolig, men samtidigt så vacker att man, när man bjuds in i den, lockas att tro att den är sann.
Eget omdöme:
Jag älskar idén om ett annat folk som lever mitt bland oss. De ickesynliga är väl beskrivna och genomtänkta. De fungerar också som ett ideal. De är människor som lever på "det rätta sättet". De är effektiva, känsliga, kreativa, har samhörighet och lever nära naturen. De har uppnått harmoni. I motsats till detta finns de vanliga människorna som vi känner dem; de är stressade, högmodiga och har tappat kontakten med moder jord.
Som sagt, arten är väl beskriven. Men ofta får jag känslan av att sitta i skolbänken. Det är en trovärdig historia med mycket, mycket fakta och reflektioner. Jag tycker att det är ett tema över hela boken, nästan oavsett vad det gäller så låter Härén sina karaktärer spruta ut kunskap, eller bara flika in något klokt bland raderna i tid och otid. Ibland känner jag inte att kunskapen man får ta del av är särskilt relevant för att föra historien vidare. Intressant och tänkvärd, men inte relevant. Det känns mer som ett försök att visa sin intelligens. Det märks att Härén är smart men jag vill inte hela tiden läsa om vilka paralleller som kan dras till hit eller vilka reflektioner som kan passa dit. För mycket för min smak.
Jag gillade inte heller upplägget på boken, varje kapitel var på 2-3 sidor. Efter de tre sidorna ur de vanliga människornas perspektiv kommer sedan 1-2 sidor av de ickesynligas perspektiv, helt kursiverat. Genom kursiveringen blir det en tydlig avgränsning men det är inte helt bekvämt att läsa. För mig var boken alldeles för upphackad.
En helt okej bok. Jätteintressant idé och väldigt tänkvärd, dock överambitiöst utförande och alldeles för korta kapitel.
Månadsrapport - Mars
20. Revolt - Suzanne Collins ............................................................................ 329s
19. Fatta Eld - Suzanne Collins ......................................................................... 318s
18. Buffy the Vampire Slayer: Coyote Moon - Vornholt, Byron Cover, Henderson . 165s
16. Hungerspelen - Suzanne Collins .................................................................. 304s
15. De ickesynliga - Fredrik Härén .................................................................... 323s
14. En hjärtformad ask - Joe Hill ....................................................................... 343s
Antal böcker: 7 st
Antal lästa sidor: 2172 sidor
Antal omläsningar: 3 st
Månadens höjdpunkt var helt klart omläsningen av Hungerspelstrilogin! Fantastiskt kul att dyka ner i den världen igen i och med filmpremiären. Och jag insåg att min absoluta favorit av de tre böckerna är Revolt! Vanligtvis tycker jag bäst om första delen i serier då man introduceras för allt och det mesta är ganska okomplicerat. Men Revolt är helt underbar - actionfylld, känslosam, ger svar på saker man undrat under de förra böckerna, bjuder på överraskningar och vänder helt upp och ner på sådant man trott var sanning. Finnicks historia är ett fantastiskt exempel på det. Här tror man att han är världens Casanova genom en och en halv bok och så visar det sig finnas en vidrig och tragisk historia bakom fasaden.
Jag tyckte också hemskt mycket om The Summoning och har beställt uppföljaren. Äntligen en serie som jag verkligen fastnat för!
De Ickesynliga och En hjärtformad ask var helt okej läsning, och Buffy-boken var usel. En väldigt blandad läsmånad med andra ord. Riktiga höjdpunkter, lite ljummet och ett bottennapp.
Och som vanligt blev det sju böcker..! Knäppt.
Jag ser fram emot vad april har att erbjuda!
Buffy the Vampire Slayer: Coyote Moon
Beskrivning från Bokus:
In every generation, there is a Chosen One. A slayer destined to protect the human race. She alone must fight the demons of hell. She alone must risk her life to stop the spread of evil. Buffy is the Chosen One.
In "Coyote Moon," a typical night at the carnival becomes deadly as shape shifters turn the amusement park into their own house of horrors.
Eget omdöme:
Detta känns som en bok för fansen. Man förväntas direkt att veta vem Willow är, Xanders karaktärsdrag och Buffys relation till Angel, trots att han inte ens är med i Coyote Moon. Ibland refereras det också till gamla händelser men bara ytligt. Det hjälper inte alls till med att förstå relationerna karaktärerna emellan. Det påpekas också ofta hur Buffy är relativt nyinflyttad till Sunnydale och hur hon inte gillar flytten men det ges aldrig en förklaring till varför hennes familj flyttade, var de kom ifrån och så vidare.
Bästa ordet för att beskriva boken - ytlig. Det ges ytterst ytlig information till läsaren. För en inbiten Buffy-fantast är boken kanske jättebra, men för mig som är ny på Buffy-området så blir det bara pannkaka. Det saknas till och med utseendebeskrivningar som brukar flikas in här och var i alla böcker för att man ska få en känsla för karaktären. (Hon viftade med sitt korta mörka hår etc.)
Men det är inte bara bakgrundshistorien som är ytlig utan även dialogen, Buffy och egentligen alla karaktärer. Coyote Moon handlar om ett tivoligäng som visar sig förvandlas till prärievargar. De är i stan för ett uppväckande av deras ledare vilken har varit död i hundra år. Farligt, farligt. I människoform har de redan förfört Buffys vänner inför ritualen, slagits med Buffy själv, hotat henne och låst in henne i en låda. Ändå tvekar hon inför tanken på att döda dem - de är ju ändå så snygga. Så mycket handlar om ytlighet i Coyote Moon att jag nästan kräks. När Buffy fångas i lådan så är inte första prioritet hur hon ska klara sig, att luften kan börja ta slut eller allmän panikkänsla. Nej, hon tänker på att det kommer att ta veckor för hennes ihoptrasslade hår att bli vackert igen..
Slutfajten med den store ledaren, som till råga på allt förvandlar sig till en farlig grizzly, var urusel. Hela historien har byggt upp till återuppståndelsen av ledaren och hur illa det skulle gå för alla omkring. Jag förväntar mig en ordentlig slutscen. Vad får jag? Buffy voltar in i grizzlybjörnen och sätter sedan ett svärd i honom. Det hela är över på mindre än en halv sida.
Jag brukar vara försiktig med att kalla en bok dålig, även om jag inte tilltalas kan jag ofta ändå objektivt se goda kvaliteter. Men Coyote Moon är skräp. En riktigt dålig bok. Dålig berättarstil, dåliga karaktärer, dåligt händelseförlopp.
Inget för mig. Alls.
Revolt över Frankenstein
Jag har jobbat mycket i helgen men har på något vis också hunnit med att läsa massor! Jag läser just nu Revolt igen, så snart har jag läst om hela Hungerspelstrilogin för andra gången. Det är så lätt att dras in och lätt att läsa ut. Helt perfekta böcker för att dra igång läslusten, för den tappade jag när jag började på Frankenstein. Jag förväntade mig såklart gammalmodig engelska men orkade inte ens igenom de första tre sidorna.. Nä, då dyker jag hellre ner i böcker där sidorna rusar!
Förresten så har jag funderat lite mer kring Hunger Games nu när jag hunnit smälta den, om jag varit lite orealistisk i min bedömning av filmen. Fast jag kom fram till att nej det tycker jag inte. Eftersom första halvan var så bra så är det inte mer än rätt att andra halvan borde hålla samma standard. Och sen tänker jag på Harry Potter-filmerna. De följer inte heller böckerna till punkt och pricka men lyckas ändå skapa helt fantastiska filmer! Fast ja, sen är ju Harry Potter i en helt egen kategori också. ♥
Och förresten: visst är de nya pocketomslagen snygga?
Tankar om filmen: The Hunger Games
Okej, nu har jag sett Hunger Games! Jag är överlag ganska nöjd men inte helt imponerad. Första halvan var super, andra delen sådär. Och självklart vill jag inte att filmen ska följa boken slaviskt, däremot så tycker jag att många viktiga scener och händelser gick förlorade i filmen.
Ni som ska se filmen idag eller senare kan gärna komma tillbaka och läsa då och se om ni håller med mig!
SPOILERVARNING!
Positivt med filmen:
- Slåtterscenen. Tårarna bränner bakom ögonen.
- När Katniss och Peeta visas upp i paradvagnen med brinnande dräkter. Jättemäktig scen! Lite tråkigt var dock att elden var ganska dåligt gjord. Ingen superbra specialeffekt.
- Rue´s dödsscen och scenen efter. Så vackert. Det var knäpptyst i biosalongen. Tårar i ögonen även här.
- Mycket av filmen utspelar sig på tåget till the Capitol samt i staden. Väldigt väl genomfört hur de stylas, visas upp och tränas! Själva huvudstaden var också väldigt välgjord och trovärdig.
- Peeta! Jag var ganska skeptiskt till Josh Hutcherson men hans skådespel var lysande! Jag är också väldigt nöjd med karaktären Effie Trinket även om jag tycker att hon kunde få ta mer plats. Hon är en bra karaktär, men hon blir ganska platt och endimensionell i filmen.
- Snyggt och realistiskt skådespel med pilbågen!
Sämre sidor av filmen:
- Suddigt. Särskilt början var väldigt skakig och det fanns ingen fokus i bilden att hinna fokusera på. Det gav karaktär men jag blev faktiskt också lite snurrig precis i början. Det kan förvisso bero på att jag var lite trött, men det är ändå ingen filmstil jag tycker om. Det var jättejobbigt att titta på i början. Fightingscenerna var också skakiga och man hann inte med att se vad som hände. Bra sätt att slippa visa groteska scener men återigen svårt att hinna uppfatta vad som händer.
- När första halvan av filmen var välgjord och utförlig så var andra halvan mer och mer stressig. Små, men viktiga scener eller händelser skippades och slutet kom väldigt fort. Ena minuten har de vunnit spelen och andra sitter de stylade på scen tillsammans med Caesar.
- Få scener i grottan, och de som fanns var ganska innehållslösa.
- Det framkommer inte helt tydligt att det bara är en strategi att spela kär, i alla fall från Katniss sida. Ingen förklaring ges varken under eller efter spelen så som biobesökare får jag uppfattningen om att Katniss och Peeta är väldigt kära i varandra.
- I slutet tycker jag inte att man får se hela allvaret i vad Katniss har gjort mot regimen. Inget tyder egentligen på att en revolt är på väg, att en hotande stämning börjar trycka på eller att det kommer bli svåra konsekvenser.
- Jag saknade lite väl utvald filmmusik för att ytterligare höja stämningen till vissa scener. En stor del av anledningen till att jag fick rysningar till vagnscenen var för att musiken höjde upp scenen till en nästan episk nivå.
- Kyssen var lam. Snabb och barnvänlig utan ömhet eller passion.
Övriga reflektioner:
- I första mötet med Haymitch är han såklart full och har spriten i fokus. Men han nyktrar snabbt till i filmen och inga tendenser syns sedan till något drickande. Han var dessutom en charmig och ganska humoristisk karaktär, en glad prick. Jag gillar det även om jag som biobesökare hade velat få ta del av anledningen till hans drickande och få se en lite mörkare sida. Han har ju faktiskt överlevt ett hungerspel själv - genom att mörda andra barn. Och nu tvingas han år efter år handleda barn och ungdomar för att sedan se dem dö.
- Viktiga händelser fattades. Som exempelvis Haymitch´s citat "Here’s some advise, stay alive!" Han trillar inte heller ner från slåtterscenen, Effie beklagar sig inte över att hon tilldelats ett så "dåligt" distrikt. Katniss drogar inte Peeta i grottan. Cato släppte oväntat sin badass-attityd i slutet. Jag är dock väldigt nöjd med killen som spelar Cato.
- Mutanterna skapades inte av de döda spelarnas DNA. Vilket kanske var lika bra för att inte göra filmen alltför grotesk och hemsk för yngre tittare. Dock tycker jag att djuren mest såg ut som dåligt datagjorda hundar med mycket muskler. Jag hade väntat mig något mer monstruöst och skrämmande. Galna bestar out to get you liksom.
- Det framkommer inte heller hur sjuk Peeta faktiskt är och blir av sin skada i benet. Han får inte heller ett nytt ben, det egna är friskt som alltid.
Jag kan förstå alla de som är helt knockade av hänföring efter Hunger Games! Och samtidigt förstår jag dem inte alls. Jag är lite kluven. Men klart att man ska se filmen! Allas vår älskade trilogi kommer till liv!
Vad tyckte du?
