Själlös - Gail Carriger

0kommentarer

 

 

Beskrivning från Bokus:


Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halvitalienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Själlös är den första delen i serien om den själlösa Alexia Tarabotti och utspelar sig i ett alternativt London i slutet av 1800-talet, där vampyrer och varulvar är en del av samhället. Det är en ångande steampunk-roman fylld av spänning, romantik, humor, luftskepp, bläckfiskar och bakelser.



Eget omdöme:

Själlös är en sådan bok som jag förtjust sträckläste. Men några böcker senare kan jag inte riktigt komma ihåg vad som hänt, och absolut inte hur den slutade. Jag har fått gå tillbaka och kika i pärmarna för att friska upp minnet.

Något som i alla fall verkligen tilltalade mig var hur boken är skriven med humor. Ofta smålog jag under läsandets gång. Huvudkaraktären Alexia Tarabotti passar inte alls in i mallen för en dam - korrekt, artig, förtjusande och formbar. Därför uppstår också många roliga situationer och repliker.

Dessutom var det väldigt tillfredställande att läsa om droskor, luftskepp, grevinnor och artiga konversationer. Tidsandan är mycket väl beskriven, och man både förfasas och underhålls av societetens stränga etikettsregler och svala artighetsfraser. Karaktärerna har också ganska udda och roliga namn, och de benämns med titel vilket var väldigt charmigt och tidstypiskt. Miss Hisselpenny, Lord Ankeldama, professor Lyall - hur kan man inte tycka om det?

En negativ aspekt med Själlös är allt tjat om kläder! I början tyckte jag om att läsa om spetsbrodyrer, silkeshandskar och underkjolar. Men det blir snart tröttsamt då varenda person Alexia möter ska beskrivas in i minsta detalj..

Själlös är ju inte bara en bok om en halvitaliensk etikettsbrytande dam utan handlar också om varulvar och vampyrer.
Det var intressant att läsa hur dessa har blivit en accepterad del i samhället. De är avdramatiserade och som läsare känner jag att fokusen inte ligger på att de är övernaturliga monster som gömmer sig i skuggorna, utan att de är individer med olika personlighetsdrag vilka bidrar till samhället.




     



Som sagt, jag sträckläste. Men boken lämnar inget riktigt avtryck hos mig ett par veckor senare, så att skriva denna recension var ganska svårt. Trots det kommer jag nog läsa bok nummer två - även om jag inte kommer skynda mig till närmsta bokhandel.

Ett stort plus för de svarta kanterna, mycket snyggt!



Tack till Styxx fantasy för recensionsexemplaret!