La Bibliothèque

Beskrivning från Bokus:
Drömmarnas djup är en varmhjärtad och gripande berättelse om en flicka som somnar så djupt en natt att hon hamnar på den plats som drömmar kommer från. Hon vet inte hur hon ska ta sig hem men blir erbjuden att jobba i en liten snabbköpsbutik som dykt upp från ingenstans. En butik, där känslor som inte kunnat utryckas, bevaras i burkar, och som besöks av vilsna själar som inte kan lämna drömmarnas värld.


Eget omdöme:
En jättesöt liten historia!

Tecknarstilen passar mig perfekt, lite söt, lite humoristisk. Det jag gillade med serien är att den blandar djupare känslor med plötslig humor - så typiskt manga.

Favoriten är nog de små drömbuden som delar ut drömmar till alla männskor om natten. Och händelserna kring Saturos far, en pojke som är fast i drömlandet, är väldigt roliga! Samtidigt som humorn blandas med allvar.


Något jag också tyckte var himla fint porträtterat är själarna som kommer till snabbköpet. De försöker minnas vad som hänt dem och man får sedan ta del av deras historia, ofta är de lite sorliga. En annan vacker del är hur människors känslor bevaras i burkar på snabbköpet, och anledningen till det.

Dessutom var det ganska intressant hur Gud togs upp lite som i förbigående här och där, och allra roligast var det att Gud inte var särskilt stel eller korrekt - och han avbildades väldigt roligt också.


                      


Lite humoristiskt extramaterial i slutet var pricken över i:et!

Allt som allt så är det en vacker liten historia med lite sensmoral inbäddat.


Tack till Ordbilder Media för recensionsexemplaret!

Beskrivning från Bokus:

Piraten och frihetskämpen kapten Mission vandrar djupt in i Madagaskars djungler. Han är på jakt efter en sägenomspunnen lemurart, men konfronteras i stället med mänsklighetens otäcka innersta väsen. Apokalypsens portar öppnas på vid gavel och snart har hela planeten drabbats av en rad fasansfulla farsoter. Slumpens spöke är ett burleskt och svart humoristiskt äventyr där konsekvenserna av mänsklighetens dårskaper dras till sin spets.

William S. Burroughs (1914-1997), homosexuell outlaw och litterär anarkist, var en av 1900-talets mest inflytelserika författare. Slumpens spöke är hans sista roman och en både grotesk och inkännande uppgörelse med kristendomen som virus, eskalerande miljöförstöring och människans fjärmande från naturen och det vilda.

Eget omdöme:
Jag älskar denna bok! Den är fantastiskt hur mycket som får plats på så få sidor.

Att läsa den känns som en utmaning och jag tycker att koncentrationen behövde vara på topp. Historien är bara på 70 sidor, resten är en analys, men det kändes snarare som 170 sidor - eller mer. Den var så fantastisk men samtidigt lite kämpig att ta sig igenom. Jag läste om många stycken för att verkligen uppfatta allt, men jag läste om med glädje! Även efter att jag läst ut den tog jag upp den för att läsa om särskilda stycken och citera den sönder och samman för min sambo.

Detta är ren intelligens i bokformat.

Kronologin är inte uppenbar. Mycket uppfattas mellan raderna, men det finns också många och långa fotnoter. Fotnoter som lyfter historien snarare än avbryter och hackar upp den, som jag personligen kan tycka att fotnoter gör annars.

Apokalyptens portar öppnas och alla möjliga farsoter släpps lös och sprider sig över planeten. Dessa sjukdomar är helt fantastiskt beskrivna. En av dem är Kristussjukan. I första stadiet får offren bisarra hallucinationer och är övertygade om att de har mirakulösa krafter. Därför springer de omkring och lägger händerna på varenda sjuk och invalidiserad människa de får syn på - något som är farligt på sjukhus där de springer in i operationssalar och förlossningsrum. Detta följs av en våldsam fas där offren anklagar varje människa inom synhåll för att ha förått Människosonen. De drar sig inte för brutalt våld:

"Pastorn offrar ett spädbarn på altaret med motorsåg och stjälper i sig en kalk med blod innan hans lamslagna flock hinner ingripa."

Burroughs tillsammans med Kurt Cobain - ännu en, i mitt tycke, briljant hjärna.



Tredje fasen är sorg, apati och död. Men Burroughs slutar inte där - för de som överlever Kristussjukan är ännu värre. Hundratusentals människor hävdar att de är profeten, den sanna vägen. De värvar lärjungar och sprider sitt budskap. De överlevande delas in i olika undergrupper. Bokstavarna som utövar Kristi ord i praktiken med katastrofal verkan:

"Kristus säger ju att om någon jävel tar hälften av dina kläder, så ska du ge honom andra hälften också. I enlighet med det drar Bokstävarna omkring på gatorna för att leta efter rånare och klär av sig in på bara skinnet så fort de får syn på någon. Många stackars rånare klämdes sönder och samman under högar med halvnakna Bokstavare som alla ville vara först."

En av många briljanta passager är följande: En undergrupp av alla överlevande i Kristussjukan är de Obevekliga förlåtarna. De rusar till gamla fiender för att förlåta dem, en maffiaboss barrikaderar sig i sitt hus på Long Island av rädsla för att en rivaliserande boss ska smyga sig in, sjunka ihop i hans armar och förlåta honom ännu en gång. Kärlek är svaret. Överväldigande, påtvingande, manisk kärlek.

"Dessa beteenden ledde inom kort till en akut brist på fiender, vilket föranledde uppkomsten av Professionell FiendeService: PFS. Ge oss bara specifikationerna så gör våra kvalificerade fiender resten. Håller du på att starta upp en ny religion? En sekt? Ingen kult överlever utan fiender. (...)

Behöver du en personlig fiende? Någon särskild bara för dig? Ja, då är det bara att konstruera den fulländade fienden, allt det du avskyr och allt som avskyr dig, alla små manér, klädesdetaljer, allt det du inte står ut med. (...) Älska honom eller henne, så får du din gloria."

Många galna och helt bisarra sjukdomar skildras grafiskt, de är surrealistiska men känns ändå inte helt osannolika. Det är fascinerande och skrämmande läsning och i boken döljer sig många relevanta budskap. Analysen i slutet är också otroligt bra, den sätter ord på allt sådant som man känner när man läser och paralleller dras mellan Burroughs idealism och filosofier och Slumpens spöke.

Slumpens spöke har blivit min absoluta favoritbok. Skarp samhällskritik, ideologi, mänsklighetens straff, filosofi.. Boken utmanar intellektet, öppar ögonen och är njutbar att läsa och stimulerar till reflektion. Briljant.


Det här blev en lång recension men jag känner ändå att den inte är tillräcklig! Jag skulle vilja skriva lika många sidor som boken har. Jag kan inte göra den rättvisa. Men en sak kan jag göra och det är att uppmana er andra att läsa, läsa, läsa! Jag är lyrisk.


Tack så otroligt mycket till Sphinx Förlag för detta underbara recensionsexemplar!

Jag fick för mig att läsa Twiligt-serien till slut, eller i alla fall första boken till att börja med: Om jag kunde drömma. Och visst var den trevlig, språket var otroligt lättläst och det var en sådan där bok som man inte behöver koncentrera sig särskilt mycket på. Nöjesläsning efter en lång arbetsdag.


Men. Det fanns mycket som jag reagerade på:

Bella har aldrig varit tillsammans med någon kille, och ingen har någonsin visat sig intresserad. Men när hon flyttar till Forks är helt plötsligt ett helt harem av killar efter henne - Mike, Taylor, Edward, Jacob.. Kan ha varit en till som jag glömt. HUR? Som det skrivs i boken så har hon inte förändrat sig själv på något sätt men ändå skjuter hennes attraktionskraft genom taket i Forks?

Och Edward. Jag kunde verkligen inte förstå hur någon möjligtvis kan ha en crush på honom fram till ungefär två tredjedelar av boken. Så kall, överlägsen. Självgod. Ska bestämma över vad han tycker är Bellas bästa trots hennes protester, tvingar sin vilja igenom. En riktig jävla idiot. Visst - han ville hålla Bella på avstånd för hennes säkerhet och så vidare. Men även efter att de börjar slå ner barriärerna och visa sina känslor så är han på samma sätt. I boken händer det hela tiden att han fnyser föraktfullt, snäser av Bella, är kylig, förbannad, "svidande sarkastisk" och så vidare, och så vidare. Jag gillar inte heller Edwards skarpa humörsvägningar. På gott humör först, efter en mening tjurar han, och sedan blir han skämtsam igen. Pust.

Och jag är inte alls nöjd med den stereotypa könsfördelningen. Edward - världsvan, vet alltid vad som är bäst för Bella, styr och ställer. Dominerande.

Bella - klumpig, osäker, en liten fågel som måste skyddas, en korkad tjej som inte tänker efter före handling och som hamnar i massor av situationer där hon måste räddas av prinsen på en vit häst.


Nej usch, jag blir så otroligt arg på mallen "kvinnan svag - mannen räddar"!


        


Samtidigt är det som sagt en väldigt lättläst bok som passar bra för lite verklighetsflykt, och den är enkel att sträckläsa. Jag har faktiskt redan beställt bok 2 med naiva förhoppningar om att den inte är lika stereotyp.

Troligtvis läser jag nog hela serien ändå, plus Bree Tanners andra liv och Twilightsagan: Den officiella illustrerade guiden.. Trots en kvinnosyn från stenåldern.


Jag vill ha något att samla på. Jag lockas av det lättlästa. Och tjusiga framsidor är det sannerligen!

Nja, den här andra delen av Hammerfall-serien föll mig inte helt i smaken. Karaktärerna är fortfarande tillfångatagna som slavar och resan fortsätter. Lite ny bakgrundshistoria introduceras och några nya karaktärer/folkslag likaså. Annars tycker jag att historien är ungefär densamma. De är på resande fot, någon ur karavanen offras, det är lite dispyter och de vill fortfarande fly men kokar aldrig ihop en plan.

Eftersom att första albumet inte var helt i min smak så tycker jag att detta album är ännu lite sämre eftersom att det i princip är uppbyggt på samma sätt. Vilket är lite synd.

Nej, Hammerfall var inte i min smak men dålig skulle jag ändå inte kalla serien. Ett okej från mig - men kanske gillar du den bättre?

Läs min recension av del 1 här!

Läs ett smakprov här!

Detta var ett recensionsexemplar från Albumförlaget - tack!

Beskrivning från Albumförlaget:
Zorn & Dirna handlar om en värld där Döden blivit fängslad och där människor och djur därför blivit odödliga, vilket visar sig vara en katastrof eftersom åldrandet inte hejdas och folk därför blir som zombies. Två barn, Zorn och Dirna, har gåvan att kunna döda folk genom beröring och blir därför jagade av typer med både goda och onda avsikter

Mitt omdöme:
Jag är otroligt förtjust i historien till detta album! Döden har blivit fångad i en spegel och därför kan varken människor eller djur dö. Men deras kroppar åldras ändå och börjar tillslut ruttna och falla sönder. När detta sker tas människorna till Valsverken.

Om någon dödar en annans kropp så tar personen som dräpt över den dräptes själ. I Valsverken finns brottslingar som dömts till att ta över alla människors själar när deras kroppar förstörs. Följden blir att en enda person har massor av själar i sig, schitzofreni deluxe.

Nu råkar det vara så att barnen Zorn och Dirna har förmågan döda människor vid beröring - något som blir extremt åtråvärt i en värld där ingen någonsin kan dö. Deras förmåga upptäcks och de dras in i många olika situationer längs albumets gång.

Historien är så bra! Något jag blev lite känslig för var dock hur rikt allt var illustrerat. Illustratören har verkligen inte sparat på krutet - inälvor flyger, ben huggs av, människor delas itu, föruttnade kroppsdelar och annat mumsigt finns på nästan varje sida. Det blev nästan lite för groteskt för mig ibland eftersom allt var så detaljerat.

Annars var det en snygg serie med fin tecknarstil och klara färger. Bakgrundshistorien förklarades bra på en gång och man sögs lätt in i historien. Mycket bra!

Detta var ett recensionsexemplar från Albumförlaget, tack!

Beskrivning från Kolik förlag:

Föräldralösa Ethel är besatt av att finna sanningen - om sitt förflutna, sina föräldrar, och om vem den mystiska figuren på fotografiet egentligen är. Så en dag upptäcker hon porten till landet Umbra, där hon möter den gåtfulle demonen Batra.

Elin Fahlstedts debutseriebok Umbra är en tidlös berättelse i samma tradition som Den oändliga historien, Det blåser på månen och Alice i Underlandet.

Hon blandar otvunget uttrycket från klassiska sagoboksillustrationer med japansk mangastil och skapar ett fantasifullt och fängslande äventyr.



Mitt omdöme:
Jag har lite ris och ros till detta album.

Det är en väldigt kreativ och intressant värld som skapas. Ethel kommer till Umbra där varelserna inte har några skuggor. Däremot är det dit alla människors skuggor kommer om natten. Rävpojken hon träffar vill också ha en skugga, så han har helt enkelt tagit en herrelös skugga och sytt en kappa av den!

I slutet nystas historien om Ethels föräldrar upp och det är en lite oväntad historia som beskrivs väldigt väl.

Jag tyckte att det både är charmigt och jobbigt med illustrationerna. När man bläddrar i albumet så är det vanliga blyertsteckningar som är tryckta. Vilket är charmigt. Problemet för mig är dock avsaknaden av kontraster. Hela albumet går i en gråton, utan skarpt svart eller mycket vita partier.


Tecknarstilen är också speciell. Den är inte ute efter att vara särskilt vacker kan jag tycka. Ibland är bilderna detaljerade och välgjorda, andra gånger är perspektiven helt skeva och figurerna rent av fula. Men det är ändå en fulhet jag tycker är intressant. Ibland finns det också inslag av manga-uttryck.

Jag tycker också att vissa övergångar är lite osmidiga och historien går också väldigt fort fram. Det hinner hända mycket på 110 sidor. Men det är väl också vanan vid böcker som spökar - i album går händelserna vanligtvis fortare fram utan massa miljöbeskrivningar och rader om tankar och känslor.

Samtidigt finns det mycket bra med historien och det finns också lite humor att småfnissa åt. Och jag gillar att hela historien börjar och slutar i samma album.

 

Det finns både positivt och negativt att säga om Umbra. Det negativa är som sagt utförandet men det är nog bara en stil som man får vänja sig vid. Historien är däremot väldigt intressant och kreativ!

En fyra. För den var ju faktisk bra! Bara ingen favorit hos mig.

Tack för recensionsexemplaret Kolik förlag!

 

Beskrivning från Gilla böcker:

Titta, ett äpple! Eller ... är det en fisk? Kanske ett fiskäpple, eller en äppelfisk? I den här boken får man själv välja vad bilderna föreställer. Bläddra, peka hitta på, och skratta!


Pekbok i kartong och med rundade hörn som med humor och konstnärlighet leker med form och innehåll. För de små och deras föräldrar.



I serien finns även Kläder och fordon.



       

Mitt omdöme:
Detta är en pekbok rekommenderad från 6 månader och uppåt. Jag är ganska mycket äldre än så men hade mycket nöje av den.

Boken är uppenbart anpassad till småbarn med tjocka sidor, rundade kanter och bara få ord. Samtidigt kan jag tycka att bilderna är mycket mer avancerade än vad man är van att se i pekböcker. Bilderna är vackra och fantastiskt inspirerade, och bakgrunderna till djuren/frukterna ser ut att vara fotografier. Bilderna känns som collage gjorda i photoshop.

Jag uppskattar den mycket trots att jag verkligen överstiger den rekommenderade åldern.


Däremot kan jag fundera över hur ett litet barn från 6 månader kan uppfatta boken. Jag tror det kan bli lite förvirrande för någon som inte ens lärt sig prata att försöka förstå hur ett äpple kan hänga ihop med en fisk, eller hur en papegoja samtidigt kan vara en ananas. För mig känns boken mer lämplig för ett äldre barn i dagisåldern.

Jag tycker också att det är en väldigt god idé med en bok som väcker ett samtal mellan barn och förälder. Bilderna är inte uppenbara och manar på fantasin. En hund behöver inte bara vara en hund - den kan ju också vara en banan!


Allt som allt en rikigt liten charmig bok att bläddra igenom!


       

Ett stort plus för att förlaget skickade med två vykort i större format! Dessa måste jag nästan rama in.

Detta var ett recensionsexemplar från Gilla böcker. Tack!

Beskrivning från Albumförlaget:
En historia som tar sin början i Sverige under vikingatiden.

På dagen för Haralds bröllop med den vackra Lia blir hela hans klan överfallen, och de som inte blir massakrerade blir bortförda i slaveri. Ledaren för överfallet är Björn den Sköne, en gång bannlyst från svearnas rike, nu återkommen för att hämnas. Från den stunden är Haralds enda mål att återfå sin frihet, återfinna sin trolovade och slåss för sin familjs ära. Färden går genom de hårda nordiska vintrarna till Roms portar och slutligen till fästningen i Aix-la-Chapelle, och den unge Harald tvingas överstiga både människors och gudars hinder. Denna tragiska kärlekshistoria vävs samman med historien om ett Europa som sakta börjar ta form. Året är 794 e.Kr. Bakom Björn den Sköne står ett imperium styrt av Karl den Store. Detta är sagan om kampen mellan vikingar och franker, deras två olika världar, två civilisationer, två religioner.



Eget omdöme:
Vikingatiden! Det är en era jag tycker mycket om! Dock är jag inte så intresserad av krigen och våldet, även om det var en stor del av den tiden. Och albumet spelar mycket på krigen och oenigheterna som rådde. Harald och de som överlever i hans klan tas till fånga. Stora delar av albumet utspelar sig sedan på färden mot Vänern där Harald och de andra blivit slavar.

Man får även ta del av Björn den skönes bakgrundshistoria. Varför han blev bannlyst och varför han kan tänkas ha ett så stort hämndbegär, samt framtidsplaner och personlighetsdrag.

En intressant sak är att kristendomen börjar ta form i Norden och att det involveras i serien.


En annan bra sak är också uppslagsverket på omslagets insida! Där får man utförliga förklaringar till dåtida ord, fraser och mytologi som förekommer i albumet.

Serien var kanske lite för macho för min del. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Jag gillar inte alls könsetiketter - men, för att beskriva känslan så måste jag nog säga att det känns som om serien känns lite typiskt killserie à la 70-tal. Kanske beror det på tecknarstilen. Det är en klassisk och realistisk tecknarstil som får mina tankar att gå till Fantomen.

Ändå vill jag gärna veta hur fortsättningen ska bli så nog finns det något där som gör mig intresserad! Vilken tur att Albumförlaget var vänliga nog att skicka även del 2!



Även om serien inte blev en superhit hos mig så är jag ändå helnöjd - omslagen är jag som sagt helt förälskad i!

               




En 3:a från mig. Hammerfall var tyvärr inte helt i min smak, men många andra kan nog ha mycket nöje!

Smakprov på albumet finns här!

Detta var ett recensionsexemplar från Albumförlaget. Tack!

Från bokens baksida:
När relationerna mellan mor och dotter blir en fråga om liv och död.

En mor behandlar på eget initiativ en dotter mot fantasisjukdomar. En nyförlöst mamma tar till fettsugning för att dölja att hon har fött barn. En dotter misshandlar sin mor och gör henne till sin slav, och en annan tycker att hennes döende mor ska rycka upp sig.

I nitton noveller berättar Claire om mödrar och döttrar som både stör och berör. Hon målar upp magstarka bilder om begär, våld, mörka hemligheter och sjukliga böjelser. En del noveller bär även spår av kärlek.

_____________________________________________________________

Vilken briljant samling! Jag föll totalt!

Castillon har ett alldeles eget sätt att skriva på och jag förvånas över varje novell. Och hon skriver dem så bra att man måste läsa om dem igen för att upptäcka historien det nya ljuset som slutet förde med sig.

Min favorit är den allra första, Bara en. Den är enbart fyra sidor lång men jisses vad mycket som får plats på de sidorna. Och slutet är helt fantastiskt. Chockerande och obehagligt. Insekten är också en fantastiskt bra novell. Hela tiden leds jag till att tro något som i slutet visar sig vara helt felaktigt. Och novellen Min bästa vän! Så galen och extrem i sin enkelhet.

Nä. ALLA noveller galet bra på sitt eget sätt. Somligare är bara lite vassare än andra.

Det som jag älskar så med denna samling är att även som van läsare är det svårt att ha minsta susning om vad som ska hända härnäst!

Mitt råd: Köp den! Litteratur som denna måste spridas!

Förlaget Sekwa har sammanfattat boken väldigt bra: 
Insekt är nitton noveller om passionerade, skrämmande och tvetydiga känslor mellan mor och dotter. Claire Castillon väjer inte utan berättar hårresande sagor om det som vanligtvis inte blir mer än en tanke.

Alla nitton novellerna har hämtats ur samma garderob: Kirurgisk kosmetik, självmordsförsök med stolpiller, dopning, incestuös otrohet, svårsmält cancer – inget undgår Claire Castillons vassa penna.

Beskrivning från Adlibris:

När Elspeth Noblin dör av cancer skänker hon alla sina tillhörigheter och sin vackra lägenhet till sina systerdöttrar, enäggstvillingarna Julia och Valentina. Mycket snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i det gamla huset - från den trevlige korsordsskaparen med tvångssyndrom som bor ovanför dem till mosterns mystiske älskare som lever i våningen under. Men den som påverkar tvillingarna mest är deras döda moster. Hon tycks varken vilja lämna lägenheten eller flickornas liv i fred.


En djupt fascinerande berättelse om kärlek och identitet, om hemligheter och systerskap och om en längtan att få leva - också efter döden._____________________________________________________________________

Vissa böcker berör men är så otroligt svåra att skriva om.

De första två sidorna var så otroligt vackra och hjärtskärande! Sällan berörs jag till tårar men i bokens första del kittlades det en hel del i ögonvrån kan jag lova.

Men det är inte bara en stundtals hjärtslitande historia utan den har också intressanta vinklar. Som hur mycket av innehållet som på olika sätt relaterar till kyrkogården. Jag tycker att det var väldigt intressant att kyrkogården inte bara var en skrämmande plats utan fick vara platsen för ett jobb som guide och ämnet för en avhandling. Vardagliga och historiska perspektiv. Ovanligt för en spökhistoria.

Och på tal om spökhistoria så förväntade jag mig en klassisk spökhistoria - obehag och småskräck. Men det var något helt annat. Nytt och spännande. Bara det att läsaren ibland får följa händelseförloppet från Elspeth, som är död, är så innovativt. Jag har i alla fall inte stött på litteratur som faktiskt använder sig av spöket i sig och dess känslor och tankar, inte på detta sätt - så icke-skräck.

◊◊◊◊◊◊◊


Hm, det är så svårt att skriva en recension om denna bok! Galet hur den skildrar tvillingskapet och obehaget som kan komma efter att hela tiden vara sammanlänkade. När Valentina äntligen hittar sin röst att säga emot sin dominerande tvillingsyster Julia går hon chockerande långt för att bli en egen person. Sista delen av boken blir mer obehaglig än tårfylld. Jag blir irriterad och förvånad över vad jag läser. Dessutom innehåller boken så intressanta karaktärer, oförutsägbara och inte stöpta i någon standardmall.

Och slutet! Nä. Jag är inte nöjd med slutet alls. Jag tycker det fortfarande är lösa trådar och karaktärerna reagerar och känner inte så som jag tycker att de borde.

Men allt som allt - en otroligt innovativ bok med ett innehåll jag aldrig hade kunnat ana!





Som en parantes så tycker jag bättre om den engelska titeln. Den är vacker och passar innehållet bättre.

Trots att jag inte skulle köpa fler böcker på ett tag så hittade jag denna för 15 kronor i en fyndback. Klart att den skulle följa med! Köpstopp gäller inte superfynd..

Jag läste ut den för ca 10 dagar sedan men har inte haft tid till en recension, och ju längre jag väntar desto svårare blir det att skriva en vettig recension. Visserligen recenserar jag inte alla böcker jag läst men denna var en riktigt bra bok som förtjänar lite uppmärksamhet! Så här kommer istället beskrivningen från Bokus och andras omdömen!
_______________________________________________________________

För Alice Fancourt betyder dottern Florence allt. Så det är något motvilligt hon lämnar ifrån sig den två veckor gamla flickan för en stunds avkoppling på ett exklusivt spa - en present från svärmodern Vivienne. Alice övertalar sig själv att Florence är i goda händer hos maken David och det är trots allt bara några timmar hon ska vara borta. Men när hon återvänder till bostaden får hon sitt livs chock: det lilla barnet i vaggan är inte hennes!

Trots Davids protester kontaktar Alice polisen. Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar omedelbart tycke för den stackars kvinnan, men tvivlar på hennes märkliga historia. Och hans chef, Charlie Zalier, är övertygad om att hon lider av vanföreställningar orsakade av en förlossningsdepression. David å sin sida är helt säker på att hans hustru antingen ljuger eller har blivit galen och han börjar bete sig alltmer hotfullt. Den enda som inte helt tvivlar på Alices historia är Vivienne.

Tiden rinner iväg och Alice blir mer och mer desperat. Nu måste hon få tillbaka sitt barn - till varje pris.

Lilla hjärtat är Sophie Hannahs kritikerrosade debut som kriminalförfattare. Det är en isande psykologisk thriller om manipulation, ondska och svek - och om hur långt en mor är villig att gå för att rädda sitt barn. Boken är den första, fristående delen i en serie med de två poliserna Simon Waterhouse och Charlie Zalier.



Pressröster om Lilla hjärtat:

"Det här är en välskriven och suggestiv thriller med fler vändningar och loopar än en berg-och-dalbana. [...] helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag utmanar er att INTE sträck-läsa!"

                                                                          - Bokhora.se


"Detta kan mycket väl vara årets kriminalroman [...] Ett skräckinjagande mysterium med manipulation, dubbelspel och inte minst ett häpnadsväckande avslöjande - en oförglömlig historia berättad med fantastisk skicklighet."

- The Scotsman

"Hannah ger sig in i kriminalvärlden med en fängslande självsäkerhet. Hennes karaktärer känns levande, berättelsens dubbla perspektiv klarar hon av med stil och upplösningen är genial."

- The Sunday Times

"Skriven med en underbar språkkänsla är detta en utomordentligt otäck thriller [...] Lilla hjärtat är en mycket lovande debut och Sophie Hannah är en författare att hålla ögonen på."

- Andrew Taylor

"Sophie Hannah är en verklig stjärna."

- The Daily Telegraph

Beskrivning:
På ett ensligt beläget gods i Skottland plågas ägarna av onaturliga, oförklarliga fenomen och för att utreda vad som egentligen sker kallar de in experthjälp i form av Daniel Ash. Mötet mellan Daniel och godsägarna ställer allt på ända, i vems eller vads sällskap befinner han sig egentligen i? Mystiken kring godset, dess ägare och Davids gäckande bakgrund gör denna läsning till en vindlande resa in i skräckens boning.



　

Eget omdöme ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊ ◊
Denna bok var riktigt, riktigt spännande att läsa och jag läste ut den samma dag som jag lånade den från bibilioteket.

Huvudkaraktären Daniel Ash arbetar som en utredare inom parapsykologi och har med sig en stor portion skepsis till det paranormala. Han försöker hitta logiska orsaker till olika fenomen, ofta hittar han dem också i form av konstruktionsfel i byggnader och liknande.

Han kallas till godset Edbrook i Skottland för att utreda spöklika fenomen och möter där en exentrisk familj. Snart börjar skeptikern och realisten Ash utsättas för allt märkligare och skrämmande saker..

Som sagt, boken var så spännande! När det gäller skräck tycker jag det mesta blir bra och jag reflekterar inte så mycket över trovärdigheten i karaktärerna - oftast utgör deras små nycker eller problem bara ännu en passande bit i en surrealistisk historia. Om man ska analysera lite ändå känns Ash ganska stereotypisk. Som liten var han med när han storasyster drunknade medan han själv överlevde, efter det upplevde han också paranormala fenomen som skrämde honom. Han har skuldkänslor, problem att binda sig, mardrömmar, dricker för mycket alkohol och vill inte ha något med hans mediala förmågor att göra - och ersätter dem med realism och en jakt på att avslöja bluffmakare i den paranormala branschen.

Ash´s egen historia vävs väldigt bra samman med händelseförloppet, och det visar sig också att hans egen bakgrund spelar en stor roll i händelserna på Edbrook.

Trots den lite stereotypa Ash känner jag aldrig att jag stör mig på historien, vilket beror mycket på invårnarna och händelserna på Edbrook. Boken är dramatisk med många händelseförlopp under de tre dagar och nätter Ash bor på godset. Spänningen och mystiken går inte att klaga på! Jag är ganska mottaglig för skräck och det pirrade i magen ett par gånger. I upplösningen var jag faktiskt tvungen att gå ner i soffan och sitta bredvid min sambo - jag vågade inte läsa mer ensam!

I slutet nystas historien upp och utgången kunde nästan anas. Ändå blev det en riktig rysfaktor när det visar sig att det man trott egentligen var något helt annat.

James Herbert är väldigt duktig i sina beskrivningar och bilderna blir väldigt tydliga och grafiska. Det är väldigt enkelt att börja fantisera och sugas in i berättelsen. Jag kommer läsa fler böcker av honom!

 

Det är svårt att skriva utan att avslöja handlingen men jag kan i alla fall varmt rekommendera boken! Den innehåller det mesta som en riktig spökhistoria på en herrgård i Skottland ska ha!

Beskrivning från Bokus:
1913 En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. Det enda flickan minns är en mystisk kvinna som har lovat att ta hand om henne. Flickan kallar kvinnan Sagoberätterskan, men nu är Sagoberätterskan spårlöst försvunnen.

1975 På sin ålders höst företar Nell O'Connor den långa resan från hemlandet Australien till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Hennes sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor, som en gång i tiden ägdes av familjen Mountrachet. Enligt legenden vilade det en förbannelse över familjen.

2005 När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok med skräckberättelser skrivna av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan. Huset står på ägorna till en stor lantegendom i Cornwall. Enligt byborna döljer det gamla herresätet mörka hemligheter om en adelsfamilj som för länge sedan bodde där.
Men det är i Klippstugan och dess glömda trädgård som Cassandra kommer hela historien på spåren och även upptäcker sanningen om en liten flicka som för många år sedan hittades övergiven på en båt på väg mot Australien .

Den glömda trädgården är en romantisk, gripande och oavbrutet spännande roman, vars handling utspelar sig på flera olika tidsplan parallellt. Lager för lager avtäcks en sällsam historia som under århundraden påverkat många människors liv.




Omdöme ◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊
Jag hade höga förväntningar på denna bok efter att ha läst hyllande kundrecensioner från Adlibris. Och besviken blev jag inte men inte heller helt uppslukad som andra verkade bli.

Berättelsen innehåller det mesta som jag tycker om: mystik, adelsfamiljer, dramatik och mörka hemligheter. Tidsandan skildras väldigt väl, särskilt Englands tidiga 1900-tal. Boken hoppar mellan tre olika tidsplan men de vävs samman väldigt bra. I vanliga fall tycker jag inte särskilt mycket om att läsa om parallella tider och särskilt inte om dåtiden. Men här blir jag mer intresserad av dåtiden än nutidens sökande efter historien.

Karaktärerna känns väldigt trovärdiga. Jag tycker att deras reaktioner och handlingar speglar tidernas etik och moral, särskilt dåtiden. Samtidigt skildrar historien bland annat en flicka med en vilja att vara sig själv, utanför alla ramar och förhållningsregler som finns i adliga England.

En annan sak som jag tyckte mycket om är hur berättelsen lockade fram fantasin. Fantasin är alltid igång men just med denna bok kommer jag ihåg bilderna även nu när det var en vecka sedan jag läste. Jag får minnesbilder och känslor av ett ruggigt, småregnigt England, vassa, grå klippor, ett förfallet ruckel långt över ett dimmigt have, en ståtlig herrgård med mörka rum och så vidare. Det är en härlig känsla när miljön påverkar så starkt och hålls kvar i minnet. En stor labyrint på herrgårdens ägor nämndes också ofta i boken, en spännande biroll som jag tyckte mycket om!

Att boken i början utspelar sig i Australien var väldigt roligt, det har jag aldrig läst om förut. De böcker jag läser utspelas oftast i England eller någonstans i ett verkligt eller fiktivt USA.

Trots sina 400 sidor så kändes boken aldrig för lång, den tog snarare slut för fort. Framåt slutet blev jag fast och nästan stressade igenom sidorna för att komma fram i historien snabbare!

Boken får en fyra. Jag blev inte galen i den men det var helt klart svårt att lägga ifrån sig den på kvällarna! Och jag kommer garanterat kolla upp fler böcker av Kate Morton.

Detta var ett rec-ex från Månpocket, tackar!

Provläs här!

Beskrivning från Bokus:
Lyra är en ung en flicka som växer upp bland de lärda på Jordan College i Oxford. En dag hör hon en viskad konversation om en ovanlig partikel som hittats långt upp i norr, vilken har förmåga att knyta samman hela universum.

Lyra blir snart indragen i ett nervpirrande äventyr, som innefattar skumma vetenskapsmän som kidnappar barn, den charmfulla, sköna och olycksbådande Mrs Coulter, intelligenta isbjörnar, härar som drabbar samman i polarmörkret, vänskapligt sinnade häxor och deras motsats. Och så "alethiometern", guldkompassen, en magisk sanningsmaskin. Lyra inser till slut att utgången av hennes äventyr kan innebära mer än liv eller död för henne själv.

　

Omdöme ◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊

Boken var mycket mörkare och ibland mycket mer brutal än jag förväntat mig, något som faktiskt bara gjorde historien bättre. Jag hade förväntat mig ett äventyr för tidiga tonår baserat på märkningen 15+. Men den känns helt klart som en trovärdig vuxenbok. Ett spännande äventyr som inte blir alltför orealistiskt eller lyckligt.

Jag tyckte väldigt mycket om de skiftande miljöerna och händelserna i boken - Oxford med dess kyliga akademiker, Norden med pansarbjörnar, fria och sammanhållna zyjenare, udda platser, hemliga sällskap, häxor, äventyr.. Boken utspelar sig på många olika platser med många olika karaktärer men det blir aldrig särskilt rörigt eller ryckigt i handlingen. Varje plats och händelse får ta sin tid och det gör att man känner att man upplever hela resan från England till Norden, och platserna däremellan, ordentligt.

Konceptet med en daimon tycker jag också mycket om. En daimon är en slags demon som är kopplad till en människas själ. Denne reflekterar bland annat sinnesstämningen hos sin människa, och varje daimon antar formen av ett djur. En människa utan en daimon är otänkbart och fruktansvärt och liknas vid en levande död. Berättelsen kring daimons känns väldigt välarbetad och genom resans gång får man veta mycket om dem då de spelar en stor roll i historien.

Huvudpersonen Lyra är bara elva år men jag tycker hon känns mycket mer vuxen. Hon är en envis individ med stark vilja, hon är skarpsinnig och modig. Samtidigt som hon känns ganska naiv som kastar sig ut i diverse olika faror utan att tänka efter särskilt mycket. Jag växlar mellan att uppleva en klok och eftertänksam Lyra och en liten odräglig unge utan impulskontroll. Men det är något som gör boken dynamisk och lite oförutsägbar. Jag känner att jag inte alls vet hur Lyra eller andra karaktärer ska reagera och handla vilket gör hela boken så väldigt spännande att läsa.

Åh, det känns som om man bara skrapar på ytan. Det är så svårt att försöka sammanfatta och recensera Guldkompassen utan att skriva en si sådär femton A4.


Sammanfattningsvis så är boken väldigt, väldigt bra, ett äventyr med mystik som ändå känns väldigt trovärdigt. Jag kommer helt klart köpa de andra två delarna i trilogin!

En femma för en otroligt välskriven historia med fantastiskt härliga inslag av spänning, mystik och vänskap.




Andra recensioner:
Boktorka,

Beskrivning från Adlibris:
En av den moderna världslitteraturens främsta och mest lästa romaner. Efter ett flyghaveri kastas en grupp pojkar mellan sex och tolv år iland på en liten ö i Söderhavet. De stiftar lagar, fördelar sysslorna och väljer anförare. Deras tillvaro kan bli paradisisk med rik tillgång på god mat, sol och fullständig frihet från de vuxnas tvång. Men snart tar leken en annan vänding: skräcken kryper över pojkarna, rivaliteten växer mellan ledarna. Det som kunde varit ett spännande sommarlovsäventyr blir en furiös hetsjakt där fruktan och grymhet slår fram och vägen mot undergång ligger utstakad.

♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ Eget omdöme  ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦ ♦

Flugornas herre - vilken besvikelse denna var! Jag har hört att boken ska vara så brutal och så hemsk. Att förordet dessutom beskrev det chockerande faktum att barnen började mörda varandra redan efter ett dygn trissade upp förväntningarna ytterligare - att detta skulle bli en obekväm psykologisk resa. Beskrivningen från Adlibris är lika missvisande den - furiös hetsjakt, fruktan, grymhet, undergång. Hmm.. sådär särskilt mycket undergång vet jag inte om jag upplevde.

Barnen kraschlandar med ett plan och upptäcker att de är helt ensamma på en ö i tropiskt klimat, två ledare väljs senare ut bland de strandade pojkarna och mellan dessa uppstår så småningom rivalitet. Resterande pojkar tvingas efter en tid välja sida och följer slaviskt vald ledare. Så ja, rivalitet och psykologiskt spel som skrivet i beskrivningen. Men jag upplevde inte särskilt mycket brutalitet förrän närmre slutet av boken. Mycket av boken går åt till diskussioner om att hålla eld vid liv och att äta frukt. Och de jagar mer gris än varandra.

Och det där i förordet om att barnen vänder sig mot varandra inom första dygnet tycker jag inte stämmer alls. Först och främst kan man skönja att första dygnet passerar genom beskrivningar och om det inte räcker för att övertyga så kommer det tidigt en beskrivning i boken om att barnens hår att vuxit långt (innan de problemen börjar) något som är omöjligt inom ett dygn.

*Spoiler* Boken slutar dessutom vad man kan kalla lyckligt. Efter vad jag läst och hört förväntade jag mig något form av slut där alla barn i princip utplånade varandra eller blev (förståeligt nog) galna på denna öde ö mitt ute i ingenstans.

Nu låter det kanske som om jag längtade att sätta tänderna i en riktig barnmördarbok. (Usch så hemskt det låter!) Usch nej, men jag hade sett fram emot att ta del av en klassiker om ett skrämmande drama och få läsa om vad som kan få unga pojkar till att drivas till mord. Sådan där obekväm och tänkvärd läsning.

Det känns som om jag missat något? Jag har nog haft fel glasögon på mig men jag tycker inte boken var särskilt engagerande och inte hittade jag några särskilda filosofiska tankar som fick mig att vilja fördjupa mig i diskussion (förutom det självklara med gruppindelning, latent ondska osv).

Den får en trea i betyg. Egentligen vill jag sätta en tvåa men som sagt, det är nog jag som haft högre förväntningar än jag borde.


Andra recensioner:
Annas bokblogg, A fraction of the web

Beskrivning från Bokus: 
Toffs bok utspelar sig i ett Sverige som inte finns än. Det är ett Sverige där Stockholm, förlåt, Ståkkålm, mestadels bebos av förtryckta trashankar som hostar lungorna ur sig i dragiga ruiner.

I detta Ståkkålm bor Toff ensam med sin mamma i ett stenhus i Hornschtull. Han är 25 år och han längtar efter något som han inte riktigt kan fånga. Hans hjärta är stort och hans huvud är fullt av ännu större drömmar.

En dag tar han upp en penna och börjar skriva. Om livet, staden och kärleken. Han vet inte varför, men det känns rätt. Så han fortsätter trevande att skriva, trots att det är förbjudet och trots att han riskerar allt.

Två hundra år senare, år 2460, hittas Toffs manuskript. Det blir snart en av den svenska historiens viktigaste texter. Ett av de fåtal dokument från den kanske mest gåtfulla och sägenomspunna tiden i vår historia den mörka tiden.


Eget omdöme------------------------------------------------------------------------
Boken skildrar väldigt effektivt den subjektiva synen på ett odrägligt liv Ståkkhålm, faran med att skriva och förbudet mot att läsa. Toff vågar ta upp en penna och börjar skriva, och engageras så småningom i fler människor som i hemlighet trotsar förbudet mot litteratur. Tillsammans flyr de söderut och når till slut Bassebäck - ett slags utopia med ett fungerande samhälle utan förbud och förtryck - där läsning och samhällsengagemang uppmuntras.

Toff skriver sin bok på 2200-talet och Muham Bentsons kommentarer skrivs ca 200 år senare, när boken har hittats och hyllats som den enda skildringen av "Dem mörka tiden". Kommentarerna störde mig dock otroligt mycket i början av läsningen. De analyserar vad Toff har skrivit och hoppar in mellan stycken lite här och där. Jag tyckte att de var totalt onödiga och bröt upp läsningen och fokus.

Boken är tidvis dramatisk, främst i slutet. Språket är långt ifrån högtravat och blandar engelska slanguttryck från vår tid med diverse svordomar. Jag tycker att det fungerar väldigt bra och förstärker ytterligare att Toff är en tafatt obildad man i en outbildad era.

Fram till mitten tyckte jag att boken var helt okej, sedan blev den aningen spännande och när jag kom till sista meningen blev jag helt ställd! Den absolut sista meningen ändrade allt, och jag tycker att det är helt fantastiskt att en enda mening kan förändra en hel bok. Boken hamnade i ett helt annat ljus och de där irriterande kommentarerna blev helt enkelt briljanta! Det här är en sådan bok som jag vill diskutera, jag vill vända och vrida på teorier, möjligheter och citat. Jag läser sällan om böcker men Toffs bok är helt klart värd en omläsning från det nya perspektivet!

Boken får faktiskt en femma - inte för att den är ett särskilt litterärt eller språkligt mästerverk, uan tack vare den där känslan som dröjer sig kvar och som gör att man inte kan släppa tankarna på boken. Denna bok har fått en plats på favorithyllan!



Andra utgåvor:

Andra recensioner:
Du är vad du läser,  Dagens bok